Det är naturligtvis välkommet att dagens uppgörelse mellan S, MP, C och L garanterar en fortsatt regering bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet som regerar med mittenpartiernas stöd.

Men uppoffringarna är stora. På punkt efter punkt, sammanlagt 73 stycken i den uppgörelse som presenterades i dag, föreslås reformer som kommer att öka klassklyftorna och/eller innebär försämringar för arbetare.

Realpolitik innebär naturligtvis alltid ett givande och ett tagande.

Och alternativet, att få en konservativ regering som genomför en budget skapad av SD, M och KD skulle föra in Sverige och svensk politik på en bana mot den nationalkonservativa extremhögerns destruktiva tankegångar.

Men även med realpolitikens villkor i åtanke, vad kan LO och övriga fackliga organisationer egentligen acceptera för sina medlemmar?

En uppenbar kollision mellan fack och de fyra partiernas uppgörelse är synen på stödformen ”etableringsjobb”.

Etableringsjobben förhandlades fram som en överenskommelse mellan parterna. Men C, L, S och MP skriver i sin regeringsuppgörelse att även företag utan kollektivavtal ska få del av ersättningen om staten ska vara med.

Hur tänker politikerna här? Ska parternas arbete underlättas eller bekämpas?

Det är en handskakning med den ena handen samtidigt som kollektivavtal avfärdas som grund för parternas uppgörelser, vilket är helt orimligt.

Föga överraskande är Vårdföretagarna synnerligen positiva till uppgörelsen, eftersom all begränsning av privata vinstuttag ur skattefinansierad välfärd slängs överbord i uppgörelsen.

Vårdföretagarna kallar uppgörelsen ”det slutgiltiga beviset på att vinstdebatten som skymt sikten för välfärdens verkliga utmaningar nu är över”.

Mer sanningsenligt är att vinstdebatten som skymt sikten för vårdföretagens vinstutdelningar nu är över, åtminstone tillfälligt.

Och lika positiva som Vårdföretagarna är till uppgörelsen, lika negativa är Hyresgästföreningen.

”Nu införs marknadshyror”, är rubriken på organisationens pressmeddelande om nu i eftermiddag.

Och att fri hyressättning nu införs på nyproduktion är utan tvekan att ta ett stort steg mot marknadshyror, något som ytterligare kommer att öka boendesegregationen och förpassa arbetarklassen allt längre ut från städernas centrala områden.

Som helhet andas uppgörelsen en ganska stor landvinning för de mer konservativa snarare än socialliberala strömningarna inom Centern och Liberalerna.

Reaktionerna som de ovanstående lär bli fler, från många håll.

Samtidigt hotar i bakgrunden det konservativa alternativet.

Dock, hur det än blir kommer det fackliga arbetet att behöva intensifieras under kommande mandatperiod.