Rollerderby: En ny rörelse i rullning

Se fler bilder och läs reportaget i en annan form här!

Strålkastare lyser upp rinken som än så länge saknar is. Där den så småningom kommer att spolas ligger just nu sprutbetong.

Platsen – Gustavsberg – är klassisk mansdominerad bandy- och hockeymark.

Men en kolsvart kväll är det i stället ett tjugotal personer som helst undviker att snacka kön som på gula, gröna, rosa, svarta och vita rullskridskor jagar och tacklar varandra längs en målad bana.

Pustar av något som påminner om skoltidens gympalektioner tränger igenom höstkylan.

Flera av dem kör i bara linne (samt hjälm och skydd). Då och då tjongar någon rakt ner i betongen.

En av dem sliter plötsligt av sig linnet och förbannar en axel som gått ur led.

Skador är ett annat ämne som spelarna helst inte pratar om.

– Jag har brutit rumpan* och hoppas att jag inte faller för det gör svinont. Men det blir så lätt fel fokus. Att man går sönder som kvinna. Skriver någon om hockey fokuserar man ju inte på att det är så tufft att killar tacklas, säger Susanne Lindberg, med spelarnamnet 1Army (”tog det för att jag föddes med en arm”) som annars jobbar som sjuksköterska.

De tränar rollerderby. Halltider är en fråga som spelarna gärna pratar om. Ingen av dem bor i krokarna utan minst två kommuner härifrån.

Laget har den här träningstiden på nåder. Så länge ingen annan vill köra ute torsdagskvällar på ett betonggolv i Gustavsberg får de göra det.

Jag minns inte ens vad jag gjorde innan. Kanske åkte till Köpenhamn med tjejkompisar. Gick på krogen. Nu åker jag till Helsingborg med laget i stället för att kolla match

Övriga träningstider för The Royal Armys a-lag som spelar i näst högsta division är sena lördags- och söndagskvällar på platser mil bort.

Det har gått nästan tre år sedan idrottsborgarrådet Emilia Bjuggren (S) skickade ut pressmeddelandet om att just Stockholm skulle få sin första rollerderby-hall. I slutet av 2017 skulle den stå klar.

”Vi strävar efter att ha en jämställd investeringsbudget och då är det en viktig del att satsa på en idrott som riktar sig främst till kvinnor”, stod det.

Farsta, lördag kväll. Match. Nu är det allvar för Fannie Vestermark och spelarna.

Än i dag finns ingen hall. Det blev för dyrt. Ett billigare förslag togs fram.

– Men ju närmare valet vi kom desto mer visade det sig att vi inte haft pengarna, säger Åke Söderberg som lett projektet på fastighetskontoret i Stockholms stad.

Innebär det att det inte blir någon hall?
– Alla vill säkert att den byggs. Men det brukar bli stillestånd efter val. Så det lär inte dyka upp något före 2019.

Samtidigt som rollerderby lockar allt fler, främst kvinnor och människor som bryter köns- och tvåsamhetsnormer.

Det roligaste är ju träningen, jag ser fram emot det varje gång. Man har en pissdag på jobbet, så blir det en endorfinkick när man kommer hit

– Sporten växer absolut. Och de bästa lagen i Sverige är bland de 20 bästa i världen. Barn- och ungdomsverksamheterna blir fulltecknade i princip utan marknadsföring vilket är häftigt, säger Sofia Larsson på Svenska skridskoförbundet som rollerderby blev en del av 2011.

Susanne Lindberg, ”1Army”, tycker att sporten hamnar i något av ett cirkelresonemang.

– Ungdomsverksamhet har alltid förtur i hallarna. Men vi kan inte starta en ungdomsverksamhet eftersom vi inte har resurser och halltider för det.

Samtidigt är det här med att bli en del av ett sportsligt etablissemang något som delar derbyvärlden.

För Elli Olsen, spelarnamn ”Pixie Nuckledust”  (jag minns inte, jag tror bara jag fick namnet) är barn- och juniorderby ingen självklarhet.

– Då blir det som en sport bland andra. Att man börjar som barn. Och då blir det nog färre vuxna som vågar prova.

Hon vill måna den undergroundrörelse rollerderby är i grunden. För det har aldrig bara handlat om sport, utan även om underhållning och inkluderande gemenskap.

Du kan bli bra som vuxen, som kvinna, som man, som någon som inte vill definiera sig utifrån kön, för den med stor likväl som liten kropp, med eller utan funktionshinder.

Inte helt vanliga villkor i den traditionella idrottsvärlden. Hetsande föräldrar finns än så länge inte på kartan.

– Vi har ju skapat ett rum som inte funnits tidigare. Det är skapat av och för spelare. Det finns inga betalda tränare. Ingen man som står och skriker på nioåringar. Vi gör det bara för oss själva. I en kultur av att stötta och hjälpa, säger Elli Olsen.

Vad föll du för?
– Man får åka rullskridskor. Man får åka fort. Man får tacklas. Vad är det att inte gilla?

För Susanne Lindberg är tillväxten ändå viktig. Att bygga lag på vuxna är skört. Någon blir gravid. En annan får nytt jobb i annan stad. En tredje tröttnar.

För henne ersatte sporten i stort sett allt annat i livet när hon upptäckte hur en ”pissdag på jobbet” förvandlades till endorfin när hon åkte ut på betongen för att träna med de sina.

– Jag minns inte ens vad jag gjorde innan. Kanske åkte till Köpenhamn med tjejkompisar. Gick på krogen. Nu åker jag till Helsingborg med laget i stället för att kolla match.

Kvällsträningen i Gustavsberg är över. Några ur laget har bil och ropar på Susanne att kliva in i bilen.

Spelarna vill hem. De som redan sitter i bilen går under namnet Örby Derby (uttalas dörby) och har flyttat ihop i en villa i Örby.

Utöver dem finns också en bebis och en pojkvän i huset.

– Det är så det blir. Man spelar ihop. Man blir ihop. Man bor ihop, säger Susanne Lindberg.

Men varför just rollerderby?
– Här får jag ta plats. Det blir en slags superkraft. Och så tror jag det handlar om bekräftelse. På match, eller när jag lär ut till nya spelare. Jag är liksom bra på något. Det är skönt att vara det.

* Nej, man kan inte bryta rumpan. Medicinskt korrekt är en spricka i sacrum.