Precis utanför Arbetsförmedlingen i ett halvsoligt Södertälje väntar 80-årige pensionären Metin Malki.

Han kom till Sverige i slutet av 1980-talet från sin hemstad Qamishli i nordöstra Syrien.

Han, som var lärare i historia och samhällskunskap, blev trakasserad av polisen, bland annat slagen inför ögonen på sina barn.

Till slut fick han nog och valde att fly till Sverige med familjen.

– Jag kände att det landet inte längre var mitt hem.

Metin Malki ville börja jobba omedelbart i sitt nya hemland men en sjukdom gjorde det svårt.

– Till slut sade Arbetsförmedlingen: hitta någon som vill anställa dig så betalar vi 90 procent av lönen.

Han fick en anställning med lönebidrag på en resebyrå och jobbade där till 65-årsdagen.

Pensionen visade sig bli minst sagt mager. Metin Malki visar sitt pensionsbesked.

Med tio år på resebyrån och trettio år i Sverige får han sammanlagt 4 744 kronor i månaden, med alla tillägg han har rätt till.

Om han var ensamstående skulle Metin Malki ha rätt till så kallat äldreförsörjningsstöd.

Men hänsyn tas till hela hushållsekonomin och Metins hustru jobbar. På sitt jobb på fritids tjänar hon 17 200 kronor varje månad.

– Hyran ligger på 8 000 kronor. Min frus lön och min pension räcker för att vi ska kunna betala hyran, förklarar Metin Malki för Arbetet.

Hans dagliga problem handlar om att vända på varje krona. När han ska betala elräkningen är det ett problem i sig.

Metin Malkis pensionsbesked är ingen upplyftande läsning, med inkomstpension, tilläggspension, garantipension och premiepension blir den sammanlagda summan ändå under existensminimum. Foto: Henrik Montgomery/TT Bild

Ibland går han in på sina bankkonton med en förhoppning om att något mirakulöst ska ha hänt.

Men pensionärens liv är ju förutsägbart. Metin Malki är ändå tacksam att hans fru jobbar. Bara då räcker pengarna.

– Men politikerna måste titta över det här. Tror de ärligt att bara den här pensionen räcker?

Alla Metin Malkis barn är välutbildade. Äldsta dottern doktorerar i patologi.

Hans andra dotter ska snart bli överläkare i psykiatrin. Sonen är apotekare och yngsta dottern jurist.

Metin Malki vill inte be sina barn om hjälp.

På frågan varför ler han och säger att han har kvar sin Mellanösternmentalitet; man inte ska belasta andra.

Trots småskrattet som Metin Malki bjuder på kan han inte låta bli att oroa sig för den dagen hans fru går i pension. Klarar de sig då?