”Plastbergen är våra att hantera – EU kan inte ducka”

Moderaterna verkar ännu inte ha bestämt sig vad man ska tycka om EU-förslaget att förbjuda vissa plastartiklar.

Vi hoppas att de inser EU:s stora roll och ansvar i kampen mot de växande plastbergen – både som plasttillverkare, nedskräpare och marknad.

Plast är ett viktigt material i vårt samhälle och i ekonomin. ’Men dagens sätt att producera och konsumera plast är ett huvudlöst slöseri.

Vi strör dagligen omkring plast som inte återvinns: Sugrör, kaffelock, bestick och matförpackningar.

Årligen genereras 26 miljoner ton plastavfall inom EU. Knappt en tredjedel återvinns.

Det är ett hårt slag mot klimatet då plast är ett fossilt material. Ett lastbilsflak med plast hamnar i havet varje minut.

Det skadar det marina livet och genom näringskedjan tar sig plasten in på våra matbord och in i våra kroppar.

Det ekonomiska värdet på plasten som ”läcker ut ur” ekonomin beräknas till mellan 745 och 1 100 miljarder kronor årligen.

Vi har allt att vinna på att bryta vårt osunda plastberoende.

Det saknas konkreta mål för hur man ska minska mängden matförpackningar och engångsmuggar. Med oklara och olika mål för medlemsstaterna, och med en alltför generös tidsram, är det omöjligt att följa upp arbetet

Den moderata EU-parlamentarikern Christofer Fjellner säger sig vara skeptisk till EU-förslaget att förbjuda vissa engångsprylar av plast.

Enligt Fjellner bör ”den största förändringen ske utanför Europa”. Som vanligt i den moderata världen är det någon annan som ska lösa problemen någon annanstans.

Det är viktigt att påminna Fjellner och andra som förespråkar ”någonannan-ism” – det vill säga att någon annan ska göra något – att EU hittills har exporterat största delen av sitt plastavfall till Kina.

Nu är den dörren stängd. Kina har förbjudit import av plastavfall och EU kan inte längre ducka för de växande plastbergen som sprider sig över kontinenten.

Snart ska EU-parlamentet ta ställning till ett förslag från EU-kommissionen om att förbjuda ett antal engångsprodukter av plast – såsom bestick, sugrör och tops.

Kommissionen vill också se en kraftigt minskad förbrukning av andra plastprodukter.

Enligt Christofer Fjellner är det symbolpolitik att föreslå förbud. Den moderata världsbilden verkar, som i flera andra frågor, gå ut på att vi duktiga svenskar och européer ska sitta och dra i hängslena medan vi väntar på att länder som Kina, Filippinerna och Thailand kommer ikapp.

Det är helt enkelt någon annan som ska lösa problemet någon annanstans.

Vi gröna tycker att ambitionen i kommissionens förslag är alltför låg.

Det saknas konkreta mål för hur man ska minska mängden matförpackningar och engångsmuggar.

Med oklara och olika mål för medlemsstaterna, och med en alltför generös tidsram, är det omöjligt att följa upp arbetet.

Det öppnar upp kryphål för länder med låga ambitioner.

Vi kan inte längre exportera vårt plastproblem till Kina. Vi måste själva ta ansvar för vårt klimatavtryck.

Det kräver tydliga mål i kampen mot plastmissbruket. Här och nu.