Den konservativa författaren Mark Steyn säger att situationen i Sverige är fullständigt kaotisk

– Sverige har importerat halva Mellanöstern, och nu är det så våldsamt där att folk desperat vill fly landet.

Det berättade extremhögerjournalisten Katie Hopkins i Tucker Carlson Tonight Show på Fox News nyligen. Hon sammanfattade därmed ganska bra den mörka Sverigebild som gjort sig gällande bland såväl auktoritära östeuropeiska ledare som amerikanska alternativmedier sedan 2015.

– I början av migrationskrisen var rapporteringen om Sverige saklig, men när krisen lade sig har svartmålningen eskalerat. Inte minst på sociala medier. Det har till och med blivit värre från 2017 till 2018, berättar Henrik Selin, chef på avdelningen för interkulturell dialog vid Svenska institutet.

Föreställningen om ett Sverige i förfall efter en naiv flyktingpolitik har fått enormt genomslag, och pumpas ut i framför allt sociala medier.

De mest aktiva och inflytelserika källorna är Breitbart News, Infowars, The Old Continent, The Gateway Pundit och Voice of Europe.

Narrativet är nytt. På 1900-talet handlade Sverigebilden i stället om det politiska systemet.

– Samarbetet mellan arbetsmarknad och fackliga intressen, kombinationen av marknadslösningar och hög grad offentligt åtagande – sådana saker var uppskattade och väckte intresse under väldigt tid, säger Henrik Selin.

Visst kritiserades Sverige redan på 1960-talet, men även då med välfärdsstaten i blickfånget.

Till exempel kunde vi i kalla krigets frysta polaritet framställas som ett nytotalitärt samhälle med socialistiska förtecken. Det berättar Lars Trägårdh, professor i historia vid Ersta Sköndal högskola.

– President Eisenhower var lite besatt av att svartmåla oss, just för att vi var ett väldigt framgångsrikt land. Det fanns alltså ett behov av att förklara bort exemplet Sverige så att ingen kunde för fram det som ett argument för sådant som starka fackföreningar och sociala investeringar.

Så blev hotet om ”fejknyheter” ett vapen för auktoritära stater

Global

I dag är det få som känner till begreppet ”den svenska modellen”, berättar Henrik Selin.

När välfärden nu förekommer i den internationella mediabilden utmålas den allt oftare som ett projekt under attack av pistolskott, handgranater och övergrepp.

Sjukvården är ett exempel.

På sjukhusen i Sverige behövs det numera beväpnade vakter, berättade till exempel Voice of Europe härom månaden. Ordningsmakten är ett annat tacksamt uttryck för förfallet. Svensk polis ”utreder inte längre våldtäktsfall”, twittrade den brittiske högerpopulisten Nigel Farage.

På samma linje hittar man konspirationsteoretiska Infowars, som i en uppmärksammad artikel ljög ihop att invandrare i Sverige begår 5,5 så många sexuella brott som infödda svenskar.

Breitbart News i sin tur använder ofta skolan som projektionsyta för sin antimuslimska världsbild.

”Lärare i Sverige behöver inte längre kunna tala svenska”, lyder en typisk rubrik. En annan, från i somras, slår fast att ”svenska skolor tvingar barn att bära slöja, om föräldrarna kräver det”.

Nej, Sverige framställs inte längre som ett urspårat socialistiskt projekt.

I dag består den svenska synden i stället av en urartat liberal hållning i värdefrågor.

En sådan som Katie Hopkins, som på Fox News beklagade att Sverige ”importerat halva Mellanöstern”, bryr sig inte ens om att ta ”socialdemokraterna” i sin mun: ” De goda nyheterna i allt det här är att det är val i september. Då tvingas liberalerna bort och i stället kommer de konservativa att ta över tillsammans med Sveriges Ukip!”

Nationalisternas kollisionskurs med facket

Global

Bilden av Sverige som ett land av liberala internationalister är äldre än migrationskrisen.

Lars Trägårdh lokaliserar den till tiden efter murens fall, och den kommer från oss själva.

– Från vänster accepterade man grundläggande antaganden från det neoliberala hörnet. Den tidigare entusiasmen för folkhemstanken, den starka staten, blev ersatt av entusiasmen för frågor kring mänskliga rättigheter, globala biståndsprojekt och liknande. Idén om Sverige som moralisk stormakt tog över och blev en ersättning för det nationella projektet.

En sak är dock sig lik genom tiden. Liksom en gång Eisenhower använder dagens konservativa ledare, som Putin, Orban och Trump, vårt land för att drämma det i huvudet på politiska motståndare.

– De är inte intresserade av att påverka Sverige, utan den inhemska debatten, förklarar Henrik Selin på Svenska institutet.

Tim Andersson