Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Ivar Andersen

Hösten 2016 befann jag mig i thailändska Hua Hin för att rapportera om en serie bombdåd som skakat den för landet så viktiga turistnäringen.

Några månader tidigare hade Rodrigo Duterte tillträtt som president i närliggande Filippinerna.

Den hårdföre populisten hade vid upprepade tillfällen uttryckt stöd för utomrättsliga avrättningar och när jag mötte några filippinska turister tog jag upp rapporterna om att dödspatruller redan mördat tusentals narkotikamissbrukare.

Jag blev snabbt avbruten.

– Fake news! fick jag höra.

De semestrande Dutertesupportrarna förklarade att uppgifterna var illasinnade lögner, spridda av politiska motståndare för att svärta presidentens rykte.

Diskussionen fortsatte, men så snart den snuddade vid ämnen som skulle kunna misskreditera Duterte fanns ett färdigt svar: ”Fake news.” Fejknyheter.

Det var första gången jag stötte på begreppet i Sydostasien. Faktiskt första gången jag hörde det i ett sammanhang som inte rörde den pågående amerikanska presidentvalskampanjen. Det skulle inte bli den sista.

Donald Trump uppfann inte termen fejknyheter.

Han var inte ens den förste politiker att varna för fejknyheter. Men Trump har i högre utsträckning än någon annan definierat den tolkning av begreppet som nu vinner mark hos auktoritära ledare världen över.

Under valrörelsen användes begreppet flitigt i amerikanska medier som försökte guida sin publik genom djungeln av fabricerad journalistik.

Men där etablerade medier använde begreppet för att sålla ut osanningar förvrängde Trump innebörden och satte i system att brännmärka rapportering som inte talade till hans fördel. Termen fejknyheter blev ett vapen. Måltavlan blev den journalistik som granskade makten.

Fejknyheter under det amerikanska presidentvalet. Rubriken lyder: ”Demokraterna i Kalifornien legaliserar barnprostitution.”

Många har följt i den amerikanske presidentens fotspår.

Filippinernas Duterte har förbjudit den oberoende – och ofta kritiska – nyhetssajten Rappler att bevaka offentliga evenemang eftersom han ”tröttnat på fejknyheter”.

Diktatorn Bashar al-Assad har avfärdat anklagelser om tortyr i syriska fängelser som fake news.

Och Rysslands utrikesdepartement driver en sajt där det listar utländskt nyhetsmaterial som påstås innehålla felaktig information om ryska angelägenheter.

Artiklar från bland andra New York Times, CNN och norska TV2 har märkts med en digital stämpel som i stora röda bokstäver proklamerar ”Fejk”.

I juni 2017 förklarade president Nicolás Maduro i en intervju med Russia Today att Venezuela ”mobbas av världsmedia” och viftade bort kritiska rapporter som ”fejknyheter”.

Och när polis i oktober 2017 gick till angrepp utanför vallokaler i Katalonien försökte Spaniens utrikesminister Alfonso Dastis så tvivel om vad som skett.

– Jag säger inte att allt det där är falska bilder, men vissa av dem är det och det har varit mycket alternativa fakta och fejknyheter, sa ministern till BBC.

Av de länder som anammat den trumpska tolkningen av begreppet har Malaysia hittills gått längst. I kölvattnet av den så kallade 1MDB-härvan, där premiärministern Najib Razak påstås ha förskingrat mångmiljardbelopp, har maktpartiet UNMO satt allt hårdare press på landets oberoende medier.

Och den 3 april klubbades en ny lag – den första i sitt slag i världen –  som kriminaliserar både publiceringen och spridningen av fejknyheter.

– Lagen skyndades igenom i parlamentet med väldigt lite tid för överläggningar och diskussion, säger Jac sm Kee, nätaktivist som 2016 belönades med Stieg Larsson-priset för sitt feministiska arbete online.

Jac sm Kee, malaysisk demokratiaktivist. Foto: Ivar Andersen

 

Lagen definierar fejknyheter som ”nyheter, information, data och rapporter som är helt eller delvis falska, oavsett om det är features, videoklipp eller ljudupptagningar eller någon annan form som kan förmedla ord eller idéer”.

I en oroad inlaga befarade David Kaye, FN:s särskilda sändebud för yttrandefrihet, att förbudet ”inte lever upp till internationella standarder”.

Den 9 maj hålls parlamentsval i Malaysia. Tidpunkten har väckt frågor.

Särskilt i ett land där tryckt media generellt kontrolleras av det politiska etablissemanget och nätet varit den enda arenan för kritiska röster.

– Vaga, oproportionerliga lagar som skjuter över målet och är nästan omöjliga att tillämpa utom genom selektiv förföljelse är ingenting vi inte har sett förut i Malaysia, säger Jac sm Kee.

– Men med tanke på tajmingen, så nära valet, är det uppenbart att kampen om det digitala utrymmet ses som en kritisk strid och att alla vapen är tillåtna.

Kampen mot det fria ordet är inte nytt. Men som tillskott i informationskrigets arsenal ger konceptet fejknyheter möjlighet till uppdaterade strategier.

Auktoritära stater som Malaysia har länge tvingats förlita sig på censur för att tysta meningsmotståndare och undertrycka obekväma åsikter.

Men censur är ett trubbigt vapen med en tydlig doft av maktmissbruk. Censur leder till en uppenbar och för censorn farlig följdfråga – vilken information är så farlig att den måste tystas?

Genom att i stället åberopa fake news kan stater hävda att de inte undanhåller medborgarna information, enbart kvalitetssäkrar den. Framställa sig själva som ansvarsfulla snarare än auktoritära.

Ytterligare en taktisk fördel med att utropa fejknyheter till fiende är förstås att hotet – till viss del – är reellt. Att varna för fejknyheter hade fungerat väsentligt sämre innan de sociala mediernas och den digitala massproduktionens tidevarv.

Mängden kontrafaktisk information i omlopp – motiverad av såväl politik som profit – har ökat. Att kunna avfärda kritisk journalistik som fejknyheter är bara möjligt om det finns ”riktiga” fejknyheter. Att ropa varg är bara skrämmande om det finns riktiga vargar i skogen.

I Burma kallade statskanslern Aung San Suu Kyi nyligen vittnesmål om militärens våld mot den muslimska minoriteten i delstaten Rakhine för ett ”isberg av desinformation”.

I själva verket var övergreppen mot rohingyerna högst väldokumenterade. Men i sociala medier blandades rapporter från människorättsorganisationer som Human Rights Watch och Amnesty International med direkt missvisande påståenden, lögner och hatpropaganda.

Exempelvis tvingades Turkiets vice premiärminister Mehmet Şimşek be om ursäkt sedan han delat bilder som påstods visa massakrer på rohingyer, men i själva verket hämtats från konflikter på helt andra håll.

700 000 rohingyer har tvingats fly till Bangladesh, kvinnor har utsatts för systematiskt sexuellt våld och ett stort antal byar har bränts.

Men högprofilerade klavertramp som Şimşeks gav den tidigare fredspristagaren Suu Kyi handlingsutrymme att förminska alla vittnesmål till ”fejknyheter”. När det bara krävs en tangentbordstryckning för att sprida felaktigheter blir arbetet att dölja sanningen betydligt enklare.

Parallellt med att lagstiftningen expressbehandlades i Malaysia la Indiens regering fram ett snarlikt förslag. Journalister som befanns skyldiga till att sprida fejknyheter skulle förlora rätten att rapportera från offentliga tillställningar.

Men jättelandets presskår reste sig som en.

– Regeringspartiet BJP har slagit ned mot journalister tidigare och det framstod som diktatoriskt. Om vi inte stoppade det här i dag visste vi inte vad som kunde hända i morgon, säger Gunjeet Sra, chefredaktör för den digitala kulturtidskriften sbcltr.in.

– Dessutom hanterar vi redan frågan om fejknyheter själva. Nästan alla nyhetsorganisationer har faktagranskningsredaktioner i dag.

Gunjeet Sra, chefredaktör för den digitala kulturtidskriften sbcltr.in.

Efter högljudda protester drogs initiativet tillbaka, bara två dagar efter att det presenterats. En välbehövlig delseger.

I Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex kommer Indien på plats 138 av 180 länder.

Men också en påminnelse om den tvåfrontskonflikt landets journalister dagligen tvingas utkämpa. Fejknyheter och digitala förtalskampanjer är vardagsmat, och avsändarna är allt som oftast anhängare av premiärminister Narendra Modis aggressiva hindunationalism.

– Trots alla attacker mot pressen så har vi lyckats värna vårt oberoende, säger Gunjeet Sra. Men hotet kommer från den propaganda som kan påverka allmänhetens uppfattning. Och vem styr propagandamaskinen? Det är alltid regeringspartiet.

En avgörande egenskap som gör fejknyheter till en så effektiv anklagelse är att begreppet, ens med den bästa vilja, är notoriskt svårdefinierat.

För vad krävs egentligen för att beteckna en nyhet som fejk? Måste den innehålla rena lögner? Eller är det tillräckligt om materialet är hårdvinklat? Om relevant information utelämnats? Om journalisten begår ett oavsiktligt misstag?

Hur ska sponsrade artiklar och native advertising kategoriseras? Opinionstexter? För att inte tala om satir?

Detta är en del av problemets kärna: vem avgör när en nyhet är fejk? Svaret tycks vara: Den som besitter störst möjligheter att påverka opinionen.

I den dragkampen spelar såväl lagstiftning, räckvidd och trovärdighet in. De som har någonting att dölja har på många håll i världen ett försprång.

Men priset för att använda fejknyheter som ett vapen mot kritiska medier är en relativisering av fakta.

I november 2017 delade USA:s president tre antimuslimska videoklipp från hatgruppen Britain First. När CNN konfronterade hans pressekreterare med frågor om klippens tveksamma autenticitet svarade hon:

– Oavsett om videon är sann så är hotet riktigt.

– Presidenten talar om behovet av förstärkt säkerhet, behovet av ökade anslag till militären. Det är väldigt verkliga saker så det finns ingenting fejk med det.

Begreppet fake news har approprierats av auktoritära krafter. Kanske innebär det att den mediekonsumerande allmänheten i fortsättningen måste tillämpa en tankeakrobatisk uppdelning i ”verkliga” och ”falska” fejknyheter.

”Verkliga fejknyheter” har potential att splittra samhällen, desarmera viktiga vittnesmål och kortsluta demokratiska institutioner.

”Falska fejknyheter” kan däremot, i vissa sammanhang, förbrödra.

När Polens nationalkonservativa president Andrzej Duda på Twitter delade en uppmaning om att ta strid mot fejknyheter fick han svar av Trump: ”Vi kommer att bekämpa fejknyheterna med er!”