Klicka på bilden för att se den större. Grafik: Eva Vaihinen

Svenskarna har fått det bättre. Reallönerna har stigit nästan oavbrutet i 20 år.

Men förbättringen fördelas ojämnt:

• Sedan 1990-talets början har de som tjänar mest fått sina inkomster höjda med 70 procent. De som tjänar minst har bara fått 10 procent.

• I början av 1990-talet befann sig 7 procent av befolkningen i relativ fattigdom. 2016 hade andelen relativt fattiga fördubblats.

I inget annat OECD-land har inkomstskillnaderna ökat så snabbt sedan 1990-talet, skrev OECD i en rapport om Sverige förra året.

Orsakerna är flera. Men enligt OECD är en av de viktigaste att ersättningarna till sjuka och arbetslösa har försämrats.

SCB-statistik bekräftar detta. Medan de som arbetar såg sina inkomster stiga med 50 procent från 1991 till 2013 ökade inkomsterna för sjuka och arbetslösa med bara 8 procent. (Den här utvecklingen har fortsatt efter att SCB bytte mätmetod 2013.)

Så varför har sjuka och arbetslösa halkat efter?

Det mest uppenbara är att villkoren för att få ersättning har skärpts. Alliansregeringen stramade åt arbetslöshetsförsäkringen 2007 och sjukförsäkringen 2008, och reglerna har i stora stycken lämnats oförändrade under den rödgröna regeringen.

Kostnader för arbetslöshet har minskat kraftigt sedan 1993

Enligt LO:s beräkningar var det bara 40 procent av de arbetslösa och deltidsarbetslösa som hade ersättning från a-kassan 2016, mot 72 procent tio år tidigare.

Sjukpenning och dagpenning från a-kassan beskattas dessutom hårdare än lön. Får du 20 000 kronor i månaden i sjukpenning betalar du omkring 1 400 kronor mer i skatt än om du får 20 000 kronor i lön.

Men i ett längre perspektiv är en annan faktor viktigare. Blir du sjuk ska sjukförsäkringen ge 80 procent av din lön i ersättning.

Men den ersätter bara lön upp till ett visst tak. Och taket höjs inte i takt med lönerna för dem som jobbar, utan i takt med priserna.

I tider då lönerna stiger medan inflationen är nära noll får det dramatiska konsekvenser.

1992 kunde de allra flesta verkligen få ut 80 procent av sin lön vid sjukdom.

Bara 14 procent av männen och 2 procent av kvinnorna hade inkomster ovanför taket. 2015 hade en majoritet av löntagarna lön ovanför taket – lön som alltså inte är försäkrad vid sjukdom.

Nu är det kittet i upplösning – helt i onödan. Ansvaret för det faller även på socialdemokratin. De har verkligen inte skött försäkringarna de heller

Anna Hedborg, fd S-minister

Den 1 juli, i mandatperiodens sista skede, höjde regeringen taket från 28 437 kronor i månaden till 30 333 kronor. Det gör förstås att fler kan få ut 80 procent om de blir sjuka.

Men en avstämning mot Medlingsinstitutets lönestatistik visar att det fortfarande är över 50 procent av de anställda som har lön över taket.

Också arbetslöshetsförsäkringen ska ersätta 80 procent av den förlorade inkomsten, men här ligger taket vid 25 025 kronor i månaden. Och taket följer varken priser eller löner.

Det förblir oförändrat så länge politikerna inte väljer att gripa in – en ordning som OECD ifrågasätter. 2017 hade 72 procent av de anställda inkomst ovanför taket.

Undan för undan har alltså statens åtagande för de sjuka och arbetslösa krympt.

Det märks på de offentliga utgifterna för sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen, som har sjunkit mycket kraftigt mätta som andel av BNP.

Några ögonblicksbilder:

• Utgifterna för ersättningar till arbetslösa, det vill säga a-kassa, aktivitetsstöd och etableringsstöd, var fem gånger större 1993 än 2017, mätta som andel av BNP.

• 2010 var de offentliga utgifterna för sjukpenning och rehabiliteringspenning 0,48 procent av BNP. 1988, då utgifterna var som högst, var de exakt sex gånger högre: 2,88 procent av BNP.

• Kostnaden för hela sjukförsäkringen, inklusive sjukersättning, halverades från 2004 till 2016 som andel av BNP. Konjunkturinstitutet bedömer att minskningen fortsätter de kommande åren, då färre väntas få sjukpenning och sjuk-ersättning.

• Även utbetalningarna från socialförsäkringen som helhet (inklusive föräldrapenning, barnbidrag med mera) har sjunkit. År 2017 motsvarade de 4,9 procent av BNP. Det är den lägsta nivån på 35 år.

När allt fler har inkomster ovanför taken förvandlas a-kassan och sjukförsäkringen till ett slags grundskydd.

Därmed blir det allt viktigare att skaffa sig kompletterande försäkringar (kollektivavtalade eller privata) för att behålla en rimlig del av inkomsten vid sjukdom eller arbetslöshet.

Det här skapar en skiljelinje mellan hög- och låginkomsttagare, enligt en rapport från Inspektionen för socialförsäkringen.

När de högavlönade tvingas lita allt mer till sina egna försäkringar minskar deras vilja att också betala för den allmänna försäkringen.

– Utvecklingen är väldigt oroande. För legitimiteten hos socialförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen är det oerhört viktigt att man får ut en inkomstbaserad ersättning, säger LO:s förste vice ordförande Therese Guovelin.

Inkomstklyftorna blir allt större

Socialförsäkringar som omfattar alla bidrar starkt till en jämnare inkomstfördelning.

Det kan låta konstigt: Alla oavsett inkomst avstår ju en lika stor del av sin lön i avgift för till försäkringarna, och får samma ersättning om de blir sjuka.

Förklaringen är att låginkomsttagare blir arbetslösa och sjuka mycket oftare än höginkomsttagare.

Det finns ingen aktuell beräkning av hur stor omfördelning detta skapar, men 2002 (då sjukfrånvaron var högre) bedömdes de med höga inkomster ge omkring 30 miljarder till dem som tjänar lite via sjukförsäkringen.

– Därför är det synnerligen idiotiskt att låta socialförsäkringarna förfalla och minska i betydelse, säger Anna Hedborg, utredare och tidigare socialförsäkringsminister (S).

Utvecklingen är väldigt oroande. För legitimiteten hos socialförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen är det oerhört viktigt att man får ut en inkomstbaserad ersättning

Therese Guovelin, LO

– Det är ju inte så att höginkomsttagarna inte får sjukpenning, pension och arbetslöshetsersättning för inkomstdelar ovanför taken. De försäkrar sig bara på egen hand, främst genom kollektivavtal.

Följden, som Anna Hedborg ser det, blir en tilltagande klassuppdelning av försäkringssystemet.

Det har låginkomsttagarna mycket att förlora på – men också alla andra, hävdar hon.

– Att alla täcks av en och samma försäkring fungerar som ett kitt i samhället, säger Anna Hedborg. Att mina villkor också är dina villkor skapar förståelse mellan grupper. Ett trevligare, mer solidariskt samhälle.

– Nu är det kittet i upplösning – helt i onödan. Ansvaret för det faller även på socialdemokratin. De har verkligen inte skött försäkringarna de heller.