Släktingar och vänner sörjer den mördade journalisten Juan Carlos Huerta på begravningen i Villahermosa, Tabasco, den 16 maj i år.

Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Linda Flood

MEXIKO. Klockan är strax efter tio på förmiddagen när garageportarna långsamt glider upp.

Ut rullar en grå BMW. Bakom ratten sitter Juan Carlos Huerta. Han är på väg till ännu en arbetsdag som nyhetsankare för Notinueve de la Noche – den mexikanska delstaten Tabascos mest populära nyhetsprogram på tv.

Men den här dagen ska han aldrig komma fram till sitt jobb.

– En bil med två män i svängde snabbt upp framför BMW:n. En av männen steg ur med en pistol i handen. Jag hann tänka att nu är det en kidnappning eller ett rån som pågår, säger vittnet Ana-Luisa, som befann sig på gatan.

Journalisten Juan-Carlos-Huerta mördades utanför sitt hem den 15 maj. Fortfarande har ingen gripits.

Den 47-årige journalisten tvingades ut ur bilen. Sekunderna efter hördes flera skott.

– Kvinnan som satt i passagerarsätet skrek något så fruktansvärt. ”Nej, Juan Carlos, Juan Carlos…”, berättar Ana-Luisa när Arbetet Global träffar henne i det kvarter där journalisten blev kallblodigt mördad den 15 maj i år.

Mer än två månader senare har ingen gripits. Fallet har lagts till högen av olösta journalistmord i Mexiko.

Sedan år 2000 har 118 journalister mördats, enligt organisationen Article 19. Sex av dem enbart i år.

Inget finns som tyder på att Juan Carlos Huerta utsattes för ett rånmord. Ändå har delstatens chefsåklagare kategoriskt uteslutit att mordet skulle ha haft med Huertas arbete som journalist att göra.

Många av Huertas kollegor är skeptiska till den slutsatsen – men när Arbetet Global frågar om de gjort egna efterforskningar skakar de bara på huvudena.

Saken är känslig: mordet ägde rum strax före president- och kongressvalet den 1 juli, och Huerta hade just genomfört utfrågningar med samtliga kandidater till guvernörsposten i Tabasco. Dessutom ledde han det populära radioprogrammet Sin Reservas, som rapporterade löpande om valrörelsen.

Luis Guillermo Huerta, journalist och bror till den mördade Juan Carlos Huertas.

– Jag är nog den ende som vågar gräva i detta. Rädslan bland kollegorna leder till självcensur. Och det är många som låter sig köpas. Min bror var hederlig, men jag vet många journalister i Tabasco som får ett kuvert med kontanter varje månad, säger Juan Carlos Huertas bror, Luis Guillermo Huerta, som själv arbetar som journalist.

Nu har han tvingats söka skydd i Mexico City, efter inrådan från pressfrihetsorganisationer.

Delstaten Tabasco är inte den värst utsatta i Mexikos knarkkrig men ligger på en stor smugglingsrutt för droger upp mot USA.

– Ändå vore det fel att tro att det bara är den organiserade brottsligheten som ligger bakom journalistmorden här eller i andra delar av landet. Även politiker och andra makthavare har en stor roll, säger den grävande frilansjournalisten Felipe Eladio.

Den grävande frilansjournalisten Felipe Eladio har mottagit flera mordhot från politiker.

Han vet vad han talar om. Eladio har själv mottagit flera mordhot från politiker, utsatts för ett illegalt gripande av polisen, fått sitt hus nedbränt och sin bil uppeldad.

I sin lilla ryggsäck har han en panikknapp med GPS som går till federal polis, ett tecken på att den instans på federal nivå som arbetar för att skydda journalister tagit hoten på allvar.

– Men efter mordet på Juan Carlos är jag ständigt rädd. Det gäller att försöka hantera och komma över rädslan och fortsätta med jobbet, så att det inte leder till självcensur, säger Felipe Eladio sammanbitet.

Många av de reportrar Arbetet Global möter i Tabasco är frilansjournalister och de tjänar sällan mer än medellönen i skrået: 2 280 kronor i månaden. Det är inte ovanligt att de jobbar extra som taxichaufförer eller tacoförsäljare.

Samtidigt oroar sig en hel del arbetsgivare betydligt mer för annonspengar från statliga myndigheter än för korrekt och opartisk rapportering.

Osäkra anställningar ökar riskerna för journalister, säger Balbina Flores på Reportrar utan gränser i Mexiko.

– Det talas ofta, och med rätta, om den mexikanska regeringens militära strategi mot maffian, och hur den slagit mot journalister och medborgarnas rätt till information. Men ett annat grundläggande problem är situationen på arbetsmarknaden. Antalet frilansar utan kontrakt har ökat kraftigt, och vi har flera gånger varit med om att uppdragsgivare helt tagit sin hand från offren, säger Balbina Flores, som är Reportrar utan gränsers representant i Mexiko.

På ett par av de stora tidningarna i Mexico City finns starka fackföreningar. Men i resten av landet saknas det fack som försvarar journalisters rättigheter.

Även Juan Carlos Huerta var i praktiken frilansjournalist, om än en ovanligt framgångsrik sådan. Han hyrde in sig i Canal 9:s studio, och uppges ha levt på provision från annonsintäkter.

Nu avböjer kanalens ägare helt att svara på frågor om mordet.

Mord, låga löner och frilansjobb

118 journalister har mördats i Mexiko sedan år 2000, enligt pressfrihetsorganisationen Article 19.

Enbart förra året mördades tolv journalister, och hittills i år är antalet sex. Det gör Mexiko till ett av världens farligaste länder att arbeta i som journalist, vid sidan av Syrien och Irak.

Medellönen för en journalist i Mexiko är 4 560 pesos i månaden, runt 2 280 kronor, enligt en ny rapport. Samtidigt koncentreras enorm rikedom i medieägarnas händer.

Bland de 16 mexikaner som finns på affärstidningen Forbes årliga lista över världens rikaste återfinns tre mediemoguler: Carlos Slim (América Móvil), Ricardo Salinas (Grupo Salinas) och Emilio Azcárraga (Grupo Televisa).