Vid finanskrisen 2008/2009 blev många av med jobbet och när hjulen återigen började rulla fick svenska företag ägna sig åt nyrekryteringar och omskolningar. Detta samtidigt som andra länder, däribland Tyskland, hade system för att låta anställda tillfälligt gå ner i tid, så kallat korttidsarbete.

De företagen stod sedan redo med full bemanning när det vände.

– När uppgången kom tog dessa länder marknadsandelar på bekostnad av svenska företag, konstaterar Anders Ferbe, som på uppdrag av regeringen utrett systemet med korttidsarbete.

2014 införde dåvarande alliansregeringen, med krisen i färskt minne, ett statligt stöd för korttidsarbete.

Men det stödet kan endast aktiveras vid en djup lågkonjunktur.

I februari gav nuvarande regering Anders Ferbe i uppdrag att se över systemet och komma med förslag på hur det kan göras mer konkurrenskraftigt för att värna jobben i svensk industri.

I dag kan man förhandla och få fram en tillfällig nedgång av arbetstiden på ett enskilt företag, men då får den enskilde och företaget bära hela kostnaden, med det här förslaget hjälper staten till med en tredjedel

Anders Ferbe

Det förslag han nu lämnar är ett första och i december väntas det slutgiltiga förslaget.

Modellen handlar om att ett statligt stöd inte bara ska kunna betalas ut när hela samhällsekonomin upplever en stark nedgång, utan även då ett enskilt företag eller en bransch har svårigheter.

Det som föreslås nu är ett tillägg till lagstiftningen från 2014 och innebär en permanent möjlighet för företag som drabbas av tillfälliga ekonomiska svårigheter att få stöd när de tvingas använda sig av korttid.

– I stället för att få en situation där människor ska sägas upp är det här en möjlighet för företaget att övervintra ett tillfälligt ekonomiskt problem. Då kan företaget lyfta bort en del kostnader och så finns de anställda kvar, vilket gör att man direkt kan gå upp till full produktion när uppgången kommer, säger Anders Ferbe.

Som ett exempel på i vilka situationer företag kan behöva det statliga stödet nämner den tidigare IF Metall-ordföranden tullar som snabbt förändras och som påverkar produktionen.

Det skulle också kunna handla om leveransstörningar, som att Volvofabriken i Göteborg inte får sina bildelar. Eller en plötslig, oväntad nedgång i en sektor.

Förslaget innebär att staten står för en tredjedel av kostnaden som den minskade produktionen innebär, medan företaget och de anställda står för varsin tredjedel.

De anställda får lägre arbetstid under en period och därmed lägre månadsinkomst. Anders Ferbe betonar att det är oerhört svårt att göra beräkningar på hur mycket ett statligt stöd skulle kosta, men att kostnaden för staten landar på mellan 250 och 500 miljoner årligen.

Maximalt kan stödet ges i sex månader, med möjlig förlängning på tre månader.

För att stödet ska kunna betalas ut måste det finnas möjlighet till korttid i centrala avtal och en överenskommelse ska slutas på företaget efter förhandlingar mellan arbetsgivare och fackklubb.

I stället för att få en situation där människor ska sägas upp är det här en möjlighet för företaget att övervintra ett tillfälligt ekonomiskt problem

Anders Ferbe

En myndighet ska också pröva företagets ansökan, så att inte företag som ändå skulle ha gått under får stöd.

– I dag kan man förhandla och få fram en tillfällig nedgång av arbetstiden på ett enskilt företag, men då får den enskilde och företaget bära hela kostnaden, med det här förslaget hjälper staten till med en tredjedel.

Varför ska alla gå ner lite i tid? Ska inte de som har jobbat länge få behålla sin arbetstid och de som jobbat kortast sägas upp på grund av arbetsbrist?
– Det handlar om att övervintra för ett normalt sett friskt företag med tillfälliga problem men som snart kommer att kunna köra för fullt och då behövs arbetskraften.

Anders Ferbe förtydligar att innan ett företag kan komma i fråga för statligt stöd ska det, enligt förslaget, ha gjort vissa åtgärder.

Bland annat säga upp kontrakt med bemanningsföretag och säga upp visstidsanställda, om de inte behövs i produktionen.

Fack och arbetsgivare på företaget ska förhandla om hur stor arbetstidsminskningen ska vara, antingen 20, 40 eller 60 procent av ordinarie arbetstid.

Löneminskningen ska å sin sida vara 12, 16 respektive 20 procent av ordinarie lön. När det gäller tjänstemän kan frågan om korttidsarbete vara svår, poängterar Anders Ferbe.

I vissa av tjänstemännens avtal regleras arbetstiden nämligen i individuella förhandlingar mellan arbetsgivare och den anställde.

Det är regeringen som har tillsatt utredningen och när jag lämnade den igår till departementet så upplevde jag att det fanns ett väldigt gensvar från den politiska sidan på departementet. Hur andra partier tycker är svårt att säg

Anders Ferbe

Då kan arbetsgivaren i vissa fall minska den anställdas arbetstid och den anställda kan ha svårt att göra något åt det.

Kan det inte finnas en risk att företag som ändå skulle ha gått under får stöd?
– Det finns ju risker med allt, så är det. Men min bedömning är att i och med att det här bygger på en partssamverkan och att ansvarig myndighet gör en saklig granskning av företaget så är risken för att det här ska störa nödvändig strukturomvandling väldigt, väldigt liten.

Under hösten ska Anders Ferbe fördjupa sig i hur det går att kombinera en nedgång i arbetstid med utbildning och validering av kompetens.

– Där är jag inte framme än. Men man kan teoretiskt sett tänka sig att ett villkor för att komma i fråga för statligt stöd är att man under tiden som personerna har förkortad arbetstid använder delar av eller hela den tiden för kompetensutvecklande insatser.

Du lämnar din utredning mitt under brinnande valrörelse, hur upplever du att stödet är bland de olika partierna för det här lagförslaget?
– Det är regeringen som har tillsatt utredningen och när jag lämnade den igår till departementet så upplevde jag att det fanns ett väldigt gensvar från den politiska sidan på departementet. Hur andra partier tycker är svårt att säga. Under finanskrisen fanns krav från fackliga organisationer att man skulle ha någon sådan här typ av lagstiftning. Dåvarande alliansregering avvisade sådana närmanden. Men de kan ha ändrat uppfattning. För vad alliansregeringen gjorde precis i slutet var ju att de införde den här lagstiftningen vi har nu som bygger på kraftig konjunkturnedgång.

Krisavtalen

  • Finanskrisen nådde Sverige runt 2008/2009 efter en omfattande finansbubbla i USA.
  • Jobb räddades genom de krisavtal som IF Metall slöt med industrins arbetsgivare i mars 2009, och som tillämpades fram till mars 2010. Då var nuvarande statsminister Stefan Löfven (S) ordförande för fackförbundet.
  • Krisavtalen innebar att industriarbetarnas arbetstid och lön kunde sänkas till som lägst 80 procent, samtidigt som de fick utbildning.
  • Avtalen väckte stark kritik, bland annat eftersom de ansågs innebära sämre villkor för de anställda.