Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Ivar Andersen

Under ILO-toppmötets andra förhandlingsdag lämnade företagssidan in förslag på ändringar i utkastet till den nya konventionstexten.

Det mest långtgående förslaget är att ändra konventionens fokusområde från ”arbetslivet” till ”arbetsplatsen”.

– Det är mycket snävare och från facken är vi väldigt emot det, säger Lise Donovan, TCO:s chefsjurist som befinner sig i Genève för att delta i förhandlingarna.

– Arbetsgivarna vill normalt sett inte ta på sig mer ansvar än nödvändigt. De kanske tycker det är rimligt att ta ansvar för om en chef trakasserar en anställd, men vi vill vidga perspektivet. Väldigt mycket av det konventionen tar sikte på händer precis i anslutning till arbetsplatsen, exempelvis i relationen mellan anställda och kunder.

Förhandlingarna förs i slutna rum och inom och mellan olika grupper av fack, företag och stater.

Utifrån är det svårt att få en bild av hur arbetet med konventionen fortskrider.

Inifrån är, säger Lise Donovan, ovissheten nästan lika stor.

– Det var en liten kris för ett tag sedan, men den gick över. Nu är det mer allmänna svårigheter. Det ligger i sakens natur, det är tre starka parter. Och regeringarna är ingen enhetlig grupp, EU är till exempel en grupp i gruppen. Men det är regeringarna man kan påverka. Arbetstagarna och företagen är mer enhetliga i sina uppfattningar.

Lise Donovan, chefsjurist TCO.

ILO intar genom sin trepartsstruktur – där fack, företag och regeringar deltar på lika villkor – en unik position bland FN-organen. Men i förhandlingsarbetet handlar det ändå om att hitta stöd för den egna linjen.

– Lobbyarbete låter så negativt, säger Lise Donovan. Men vi försöker sondera vilka länder som vacklar och vilka man kan påverka. Det gör ju arbetsgivarsidan också.

En av de större konfliktlinjerna handlar om vad förhandlingarna egentligen ska mynna ut i. En konvention, en rekommendation eller en konvention i kombination  med rekommendation – ILO:s allra starkaste verktyg.

Facken vill se det sistnämnda. Företagen förordar i stället en rekommendation, det svagaste alternativet.

– Arbetsgivarna ville ha en omröstning om konvention eller rekommendation, där ställdes det på sin spets. Men det blev ingen omröstning. Vi vet inte hur läget är i dag, det finns inga övertygande majoriteter när det gäller regeringarna, säger Lise Donovan.

ILO samlar 187 medlemsländer. Vilken linje dessa väljer är ofta beroende av vad både lokala och globala omständigheter.

– ILO är ju världspolitiken i miniatyr, en mikrovariant av världen, de konflikter som finns återspeglas också här, säger Lise Donovan, och konstaterar:

– USA känns som rätt så hopplöst just nu.

Förenklat är Asien och Nord- och Sydamerika, minus Kanada, emot en bindande konvention. Europa och Afrika är för.

– Det som är intressant nu är att afrikanska gruppen är väldigt aktiva och ganska radikala, vi får ofta stöd av dem, säger Lise Donovan.

Den ännu långt ifrån färdigförhandlade konventionen har paketerats om sedan initiativet först väcktes.

Ursprungligen skulle den behandla ”könsbaserat våld mot kvinnor”. Nu handlar den i stället om ”våld och trakasserier mot män och kvinnor”.

– Genusperspektivet är fortfarande väldigt tydligt i utkastet. Men världsfacket har drivit den här frågan i fem år och för att få upp den var man tvungen att göra den mer allmän, säger Lise Donovan.

– Vi har inte kommit fram till definitionen av könsbaserat våld ännu, så vi får se hur det slutar.

Utmärkande för processen att ta fram en ny konvention är fleråriga förhandlingar och målet om bred förankring. Liksom den ständigt överhängande osäkerheten om vad arbetet egentligen ska mynna ut i.

– Det enda alternativet till att det blir en konvention är att det havererar fullständigt. Så är det alltid när man förhandlar: först ser det positivt ut, sedan öppnar sig milsvida klyftor. Jag har varit här i fem-sex år, kollegerna som varit här längre säger samma sak. Det har alltid varit så, säger Lise Donovan innan hon hastar vidare till nästa möte.

Internationella arbetsorganisationen, ILO

Grundades 1919, på arbetarrörelsens initiativ, inom ramen för dåvarande Nationernas förbund.

Samlar i dag 187 av FN:s 193 medlemsländer.

Intar genom sin trepartiska struktur – där medlemsländer, fackföreningar och arbetsgivarorganisationer deltar på lika villkor – en unik plats bland FN-organen.

Tilldelades Nobels fredspris 1969.

Källa: ILO