DO skärper kontrollen av arbetsgivarna

I slutet av förra året rasade Metoo för fullt och upprop efter upprop från olika delar av arbetsmarknaderna fyllde löpsedlarna. Diskrimineringsombudsmannen Agneta Broberg beskriver rörelsen som ”ett brev på posten”.

Myndigheten hade precis startat granskningen av hur de nya, hårdare diskrimineringsreglerna som införts ett år tidigare efterlevdes.

– Det skapade plötsligt en möjlighet. Skulle du verkligen kunna ställa dig upp som arbetsgivare efter Metoo och säga att hos oss behöver vi inte undersöka riskerna för diskriminering, här förekommer det ingenting?

DO är den myndighet som ska se till att diskrimineringslagen följs. De nya reglerna innebär bland annat att en lönekartläggning ska genomföras årligen och det så kallade aktiva arbetet mot diskriminering ska dokumenteras hos alla arbetsgivare med 25 eller fler anställda.

Det kan handla om att se till att ingen missgynnas eller kränks på grund av sitt kön eller någon annan av de sex diskrimineringsgrunderna.

DO:s första större kontroll av arbetsgivarna inleddes i november förra året och omfattar alla Sveriges kommuner och landsting.

Resultatet är inte färdigt, men den okunskap om lagen man sett hittills beskriver Agneta Broberg som ”överraskande”.

– Nästan hälften sammanblandar på ett olyckligt sätt arbetsmiljöarbetet med diskrimineringslagen. I många fall har man uteslutande skickat in dokument som rör arbetsmiljöarbetet till oss.

I januari rapporterade Arbetet om en undersökning från DO som visade att mindre än hälften av arbetsgivarna kände till de senaste ändringarna i lagen. Men att kommunerna skickar fel material till DO visar att okunskapen är djupare än så, menar Agneta Broberg.

– Det här är ju inte nytt. Aktiva åtgärder har vi haft i en herrans massa år. Att det efter alla dessa år är så få som jobbar enligt regelverket är oroande, säger hon.

”Sorg” är ett för starkt ord för att beskriva Agneta Brobergs bild av svensk arbetsmarknad  säger hon, men hon tycker att det är ”beklämmande” att den lagstiftning som finns inte används.

– Skulle man ta till sig och verkligen börja jobba med de här frågorna skulle man synliggöra strukturer som skulle kunna leda till bättre arbetsplatser.

Vad är då orsaken till att så många arbetsgivare varken känner till eller följer diskrimineringslagen?

En förklaring är att det inte ger några konsekvenser att göra fel.

I lagen finns i dag en möjlighet för DO eller ett fackförbund att gå till Nämnden mot diskriminering och begära ett vite om en arbetsgivare inte rättar sig när ett fel påtalats.

Men möjligheten utnyttjas nästan inte alls. Under Agneta Brobergs tid på DO har man inte begärt vite en enda gång, och fackförbunden lämnar bara in någon begäran om året.

Varför använder ni inte vitesmöjligheten?
– Det första steget enligt lagen är att ge möjlighet för arbetsgivaren att rätta sig. När vi gör det då gör ju arbetsgivaren rätt.

För några år sedan granskade ni till exempel 100 privata arbetsgivare. Majoriteten av dem visade brister när det gäller hur lagen efterföljs. Gjorde alla rätt efter att ni påtalade felen?
– Det vet jag inte eftersom vi inte gjorde någon uppföljning på den tillsynen. Och därefter har vi fått en ny lagstiftning som är enklare att granska och följa upp.

Agneta Broberg tror att DO oftare kommer att gå till nämnden med den nya lagstiftningen. Ändå menar hon att de sanktionsmöjligheter som finns i dag inte räcker.

Även om myndigheten skulle gå till nämnden och få ett vite utdömt blir det inga konsekvenser om arbetsgivaren sedan rättar sig efter den långa processen.

Du måste först ge möjligheter för arbetsgivare att rätta sig

Därför vill DO också ha sanktioner som utfaller när man inte skött sig, oavsett om man rättar sig i efterhand, något regeringen också har öppnat för.

– Det är ett sätt att säga att det här är viktigt och gör ni inte som lagen föreskriver, då kostar det.

Är det ett misslyckande att man införde den här ganska starka lagstiftningen och samtidigt missade möjligheter till effektiva sanktioner?
– Ja kanske, men det är lätt att sitta i efterhand och säga det.

Agneta Broberg tänker sig att sanktionen skulle fungera ungefär som en dagsbot, alltså anpassa sig efter storleken på företaget. Men exakt hur dyrt det borde vara vill hon inte uttala sig om.

Men alla håller inte med. En som ofta kritiserar DO:s arbete är Lena Svenaeus, före detta Jämo.

Hon menar att DO i större utsträckning, borde utnyttja de sanktionsmöjligheter som finns i stället för att be om nya. Det genom snabbare vitesförelägganden.

Man kan ju också fråga sig om det är statens uppgift att vara advokat

Agneta Broberg instämmer inte.

– Du måste först ge möjligheter för arbetsgivare att rätta sig. Jag delar inte den uppfattningen eller den kritiken heller för den delen.

Lena Svenaeus menar i en debattartikel i SvD att det råder ”amnesti” för brott mot diskrimineringslagen i dag?
– Jag delar inte alls den kritiken och jag menar att den bygger på synen att DO borde ha ett annat uppdrag än det vi har.

DO har kritiserats för att fokusera för lite på de anmälningar om faktisk diskriminering som kommer in och för mycket på exempelvis informationsinsatser.

På DO:s hemsida kan den som upplever sig diskriminerad skicka in en anmälan.

Men i praktiken driver DO bara de fall som kan vara av allmänt intresse, bland annat där det i dag är oklart hur man ska tolka lagen.

Att DO skulle vara en instans där alla som blivit diskriminerade får hjälp är ett olyckligt missförstånd, enligt Agneta Broberg.

– Det är en helt annan uppgift än det tillsynsuppdrag som myndigheten har. Man kan ju också fråga sig om det är statens uppgift att vara advokat. Det är ett problem att individen inte har möjlighet att få hjälp, men det är en annan fråga som vi särskilt har skrivit till regeringen om.

Nyligen presenterades en statlig utredning där det bland annat föreslås en ny nämnd som ska kunna hantera diskrimineringsanmälningar från allmänheten och ge fler möjlighet att få pröva sin sak.

– Vi ställer oss positiva till att utreda saken vidare, säger Agneta Broberg om utredningen.

Oavsett hur det går med de nya sanktionerna kvarstår faktumet att bara en bråkdel av Sveriges alla arbetsplatser någonsin kontrolleras av DO.

På myndigheten arbetar ungefär 30 jurister som arbetar med tillsyn. 2017 fattades 240 tillsynsbeslut.

Agneta Broberg lovar dock att fokus kommer ligga mer på större inspektioner framöver för att undersöka om de nya reglerna efterlevs.

– Ja det har vi i planeringen. Vi har inte alls haft den omfattningen förut.