Nobelpristagaren nickar i takt till Rebecka Törnqvists sång när hon tolkar hans texter till ett avskalat arrangemang.

Så ville Kazuo Ishiguro också från början bli rockstjärna.

– Det var en dröm, men problemet var att många av mina hjältar var nordamerikaner. Jag kände inte riktigt att jag kunde sätta mig in i just den mentaliteten, säger han i ett samtal med Dagens Nyheters litteraturredaktör Malin Ullgren på Dramatens stora scen.

Kazuo Ishiguro är i stället vad man skulle kunna kalla en klassisk brittisk personlighet. Han föddes i Japan, men kom till Storbritannien som femåring.

Han talar lättsamt om sin bakgrund, med en självdistans som påminner om skådespelaren Stephen Fry.

– Det var nog oundvikligt att jag skulle skriva om Japan i min första bok Berg i fjärran. Eftersom jag åkte därifrån så ung så hade jag alltid bilden av att jag skulle återvända och därför skapade jag en egen bild av landet som blev högst personlig.

Just tid och minnen är något som är återkommande i Kazuo Ishiguros litterära värld.

Vad vi gör av den tid vi lever är ett tema som förekommer i hans mest kända böcker Never let me go och Återstoden av dagen, som båda blivit filmer.

Och i hans senaste bok Begravd jätte är minnet något som kan förloras om karaktärerna vandrar in i en mystisk dimma.

– Jag tänker aldrig på vilken genre jag ska skriva i, utan det handlar mer om vilka ämnen jag vill utforska. Jag skulle säga att jag alltid blir en ny författare och en ny person efter varje bok.

Samtalet med Malin Ullgren ramas in av att flera av Dramatens skådespelare läser utdrag ur fem av hans böcker på svenska.

Trots att några passager i texterna lockar åhörarna till skratt, är temat överlag ödesmättat vilket även avspeglar sig i de frågor som Kazuo Ishiguro själv är fascinerad av.

– Många i min generation är intresserade av vad som hade hänt om vi varit unga i de länder där fascism och rasism rådde. Hade man kunnat stå emot eller gått med de stora massorna? Vi lever i en orolig tid och det verkar som att många unga har glömt vilken hemsk plats Europa var under delar av 1900-talet.

Och här kommer han in på minnen igen. Hur mycket bör respektive kan ett land glömma sin historia för att klara att gå vidare är en fråga han funderar över.

– Vi kan begrava jätten, men man vet aldrig hur länge den förblir begravd, säger Kazuo Ishiguro med tydlig hänvisning till sin senaste bok.

Nobelläsningen blir sammantaget en tydlig bild av vem han är som författare.

En person som enligt egen utsago skriver böcker som musiktexter. Prosa med luckor där läsarna själva får fylla i med den egna fantasin.

Men kanske blir Kazuo Ishiguros författarskap tydligast när akademiledamoten Sara Stridsberg beskriver hans karaktärer som ständigt föräldralösa i en värld där det råder total frånvaro av förövare och svar. Att de speglar de migranter och tonårsbarn som står på våra gator och som hoppas på uppskov för livet på samma sätt som klonerna Tommy och Kathy i Never let me go.

Med Sara Stridsbergs motivering förstår man varför Kazuo Ishiguro är värd sitt Nobelpris.