Sedan regeringen 2015 ställde krav på Försäkringskassan att minska utbetalningarna från sjukförsäkringen har den inte fungerat på ett rättssäkert sätt.

Vi skördar nu frukterna av beslutet genom att allt fler människor får sin sjukpenning indragen samtidigt som fackföreningarna vittnar om ett ökat antal medlemmar som far illa till följd av Försäkringskassans hårdare bedömningar av arbetsförmågan.

Bedömningar som många gånger är rent oskäliga.

I juni i år riktade ISF (Inspektionen för socialförsäkringen) hård kritik till Försäkringskassan genom sin rapport där man granskat besluten om avslag eller indragning av sjukpenning.

ISF pekade på att Försäkringskassan behöver se över och införa åtgärder kring sina bedömningar, som i många fall saknar ett grundläggande utredningsarbete.

Granskningen visar att Försäkringskassan gör bedömningar i de flesta ärenden efter 180 dagar i rehabiliteringskedjan. Men antalet bedömningar efter 90 dagar är väsentligt lägre.

Det är oacceptabelt att inte få den ersättning man anses berättigad till

Marie Jokio

Där visar granskningen att bedömningarna i två av tre fall inte heller varit av tillräcklig god kvalitet.

ISF kommenterar i sin rapport att uppgifter om det finns möjligheter att anpassa den försäkrades arbetsuppgifter eller om annat arbete kan erbjudas saknas vid besluten.

Fackföreningarna rapporterar parallellt hur Försäkringskassan drar in sjukpenning för människor under pågående rehabilitering, trots att läkare anser att det finns stor hoppfullhet om återgång till arbetet.

Det är oacceptabelt att inte få den ersättning man anses berättigad till. Och sjukpenningen ska inte kunna avslutas innan myndigheten har lyft på alla stenar och gjort en samlad och skälig bedömning av individens arbetsförmåga.

Regeringen har valt att behålla tidsgränserna på 90, 180 och 364 sjukdagar i rehabiliteringskedjan. Tidsgränser som är starkt kritiserade, upplevs som stelbenta och behandlas därefter av Försäkringskassan.

Det är uppenbart att regelverket inte harmoniserar med verkligheten. Utbrändhet är inte detsamma som ett benbrott. Här måste reglerna för tidsgränserna ändras så hänsyn tas till varje individ.

Det är uppenbart att regelverket inte harmoniserar med verkligheten. Utbrändhet är inte detsamma som ett benbrott

Marie Jokio

Tidsramar är bra för att få ordning på rehabilitering och återgång till arbete – men inte om de behandlas så stelbent att våra medlemmar tappar inkomst och möjligheten till försörjning i en redan utsatt situation.

Regeringen har förvisso gjort förändringar i sjukförsäkringen som är bra. Sjukpenningen är höjd och den bortre parentesen borttagen.

Men det finns stora behov av insatser för att göra försäkringen mer solidarisk, rättvis och jämlik.

Vi vill se en socialdemokratisk politik där sjukförsäkringen utvecklas ännu mer. En politik som strävar efter ett solidariskt fungerande försäkringssystem som ger alla trygghet vid eventuell sjukdom.

Genom att justera regelverket så att sjukförsäkringen fungerar och styra Försäkringskassan att göra bedömningar som uppfyller rättssäkerheten kan tilliten till socialförsäkringarna arbetas upp och ett fungerande trygghetssystem påvisas.