Yonna Waltersson, chefredaktör: Black is black, Los Bravos
– Lite spansk 60-talsmusik är ju perfekt att dansa loss till på fredagskvällen!

Eva Vaihinen, AD: Chanela, Paco de Lucia
– På åttiotalet hade jag en vinylskiva med spanska supergitarristen Paco de Lucia som gick varm på resegrammofonen i min rivningsetta. Det var albumet Solo quiero caminar, där Paco får lysa med sitt temperamentsfulla och samtidigt sorgsna spel. Lyssna till exempel på ”Chanela”, så hör du också lite av spanska nationalsporten palmas, avancerat handklappande! (Försök hålla takten så ser du hur svårt det är) Samma år hade Paco också sitt stora internationella genombrott med skiva Friday Night in San Francisco, som han spelade in med två andra supergitarrister: Al di Meola och John McLaughlin.”

Sandra Lund, reporter: El Gusanito, Real Chicano
– Enligt Spotify kom den 2004, men jag vet att jag matades med den här under några månaders resande i Centralamerika 2001-2002. Åkte runt i skumpande bussar med reggaeton i högtalarna i sviterna av en orkan ingen brydde sig om eftersom allt fokus låg på 11 september och New York. För mig vidgades världen konkret. Att en familj erbjöd en säng efter att mitt i natten kommit fram till ännu en stad där palmerna låg horisontellt längs med marken, hus förvandlats till ruckel och strömmen inte kommit tillbaka i en av världens märkligaste stater – Belize – (det här var innan man kunde planera sönder hela äventyret med appar), får mig att fortfarande att tro på människan.

Jenny Berggren, reporter: Into my arms, Ane Brun
– Sommaren 2000 åkte jag omkring med tåg i Europa, bland annat Barcelona – San Sebastian. Hela vägen dit och hem med Nick Caves skiva The Boatman’s Call i lurarna. Nu, hösten 2017, har Ane Brun just spelat in en cover på en av låtarna därifrån och jag lyssnar igen.

Birgitta Ländin, reporter: Gallo Rojo, Gallo Negro, Sílvia Pérez Cruz
– Typisk för min radikala ungdomstid. Fester med rödvin (Parador eller Vino Tinto), möjligen även nån TT eller Grängesberg mellanöl. Och så gitarren som kom fram, och vi sjöng (falskt, vissa av oss) Svarta tupp….när du hörs galaaaa. Nån gång skulle någon vara lite märkvärdig och sjöng på spanska.

Lena Hennel, redaktionschef: Desaparecido, Manu Chao
– Jag lyssnade på La Mano Negra i Paris i slutet på 80-talet. I dag lyssnar jag på Manu Chao. Den som ändå hade varit på plats vid den klassiska konserten Baionarena den 30 juli 2008. Nerven, patos, gitarrspelet och den sydeuropeiska hettan i kvällsmörkret som sänker sig över arenan.

Mårten Nilsson, reporter: Soleil Soleil, Manolo
– Första gången på flamencoklubb dansade jag på muggen i pausen. Svårt att hålla fötterna stilla till den här låten.

Kim Nilsson, webbredaktör: La Isla Bonita, Madonna
– Har aldrig varit i San Pedro, men orten återkommer hela tiden i drömmarna när jag lyssnar på en av de bästa låtarna från 1980-talet. Odödlig popromantik levererad med luftiga latinoreferenser av vår kanske största artist någonsin.

Linda Flood, redaktör Global: Un día en el mundo, Vetusta Morla
– Är det nu jag ska säga att jag bott fyra år i Spanien och influerats av spansk kultur? All flamenco med Camaron del la isla är ju alltid en hit, men väljer ändå en annan favoritlåt från åren som ”halvspansjorska”.

Karl Martinsson, reporter: Holiday in Spain, Counting Crows
– En låt om att lämna den trista vardagen och hoppa på ett plan till Barcelona. Förhoppningsvis går det också i framtiden.

Anders Emretsson, redigerare: Sketch For A Summer, The Durrutti Column
– Musikaliskt har jag egentligen ingen relation till Spanien. Durrutti Column har i alla fall ett spanskrelaterat namn. Och så är låten fin om än lite skum.

Erik Larsson, redaktör Global: Siempre me quedará, Bebe
– För att Bebe ramar den del av den nya generationens spanjorer man gillar och för att jag lyssnade sjukt mycket på denna platta under en period då jag ofta var i Spanien.

Martina Frisk, reporter: Cucurrucucu Paloma, Caetano Veloso
– På en balkong full av vindpinad tvätt i Barcelona lyssnade vi på brasiliansk musik, jag och mina kompisar som precis hade slutat gymnasiet med den kombinerade vilsenhet och frihetskänsla det förde med sig. Strax därpå dök en favorit, Caetano Veloso, upp i en vacker scen och sjöng den här låten i Almodovars film Tala med henne.

Lyssna på hela listan via Spotify

Här kan du lyssna på Arbetets tidigare musiklistor.