ARBETET GRANSKAR. En man kläms mellan en truck och en vägg i Halmstad. En annan faller från en stege i Sollentuna.

I Ludvika rasar en bro mitt under bygget, och på en fabrik i Kristinehamn sågar någon sig i fingret.

Rubrikerna om arbetsplatsolyckor avlöser varandra runt om i landet. Men vad händer egentligen efter att sirenerna tystnat?

Utreds händelserna ordentligt och ställs någon till svars i slutänden?

Inte alltid, enligt Janne Flyghed, professor i kriminologi vid Stockholms universitet.

– Jag hävdar att det här är ett underprioriterat område där man borde kunna göra mer, att man borde skärpa upp kompetensen både hos åklagare och polis, säger han.

För fyra år sedan skrev han och några kollegor en rapport om arbetsmiljöbrottens utveckling på uppdrag av Arbetsmiljöverket.

De anmälda brotten där någon skadat sig på jobbet har ökat kraftigt under 2000-talet, och sedan rapporten skrevs har anmälningarna blivit fler för varje år.

Men Janne Flyghed tror inte att det beror på fler olyckor.

– Vi såg i vår studie att det snarare var mörkertalet som minskade på grund av ändrade rutiner för att anmäla hos polisen, att alla arbetsplatsolyckor ska kodas som arbetsmiljöbrott.

Arbetsmiljöbrott hittills i år

Under årets åtta första månader anmäldes 1 328 arbetsmiljöbrott där någon skadat sig. Det är en ökning med en tredjedel jämfört med samma period fem år tidigare.

Men samtidigt som anmälningarna ökar kraftigt har antalet straffade inte följt med i samma takt.

Under perioden januari till augusti i år ledde 41 ärenden till någon form av lagföring, alltså antingen åtal, företagsbot eller strafföreläggande.

Det är ungefär lika många som samma period 2014 och 2012, visar statistik från åklagarmyndigheten, och ungefär 4,9 procent av antalet ärenden där polisen inledde en förundersökning under samma period.

Det är i slutänden åklagaren som beslutar vad som händer med en anmälan om ett arbetsmiljöbrott.

Jörgen Lindberg är vice kammarchef för Rema, åklagarenheten där i stort sett alla arbetsmiljöbrott hamnar.

Han vill betona att alla brottsanmälningar varken kan eller borde leda till någon lagföring, helt enkelt eftersom de inte är brott utan olyckor.

Jag hävdar att det här är ett underprioriterat område där man borde kunna göra mer, att man borde skärpa upp kompetensen både hos åklagare och polis

Janne Flyghed, professor i kriminologi

– Vi har ett finmaskigt nät och fångar upp i princip alla arbetsplatsolyckor. Det slår hårt mot lagföringsandelen, säger han.

Han tror dock att andelen lagförda brott skulle kunna höjas, kanske till omkring 10–12 procent.

– Både med mer resurser och med bättre kvalificerade resurser. Det finns en förbättringspotential. I huvudsak hos polisen och i någon mån oss själva.

Enligt Jörgen Lindberg ligger, i varje stund, omkring 40 procent av alla utredningar om arbetsmiljö-brott på hyllan hos polisen eftersom de inte hinner med.

– I bästa fall har man resurser att hantera omkring 60 procent av ärendena.

Fallen brukar visserligen plockas fram när det gått en viss tid, men då kan det vara för sent eftersom förutsättningarna för att bevisa brottet minskar.

– De här utredningarna är färskvara. Påbörjar man en utredning om vållande till kroppsskada ett och ett halvt eller två år efter händelsen är oddsen för att lyckas med bevisningen svagare. Där tappar vi en del ärenden.

Arbetsmiljöbrott – anmälningarna ökar

Kriminalinspektör Lars Sundlöf utreder arbetsmiljöbrott på polisens Region syd. Han håller med om att fler arbetsmiljöbrott skulle kunnat lösas än vad som görs i dag

– Ja, det är ingenting att hymla med. Det är till stor del en resursfråga, säger han.

På Region syd finns ungefär 20 utredare som tar hand om arbetsmiljöbrotten, men gruppen utreder också miljöbrott och ett flertal andra specialbrott som livsmedelsbrott, djurskydd och fiskelagstiftningen.

– Hade vi varit renodlade på miljö- och arbetsmiljöbrott hade saken varit betydligt lättare. Då hade vi kanske kommit längre.

I landets södra delar har polisen den senaste tiden varit hårt pressad, på grund av ett flertal skjutningar och mord.

Enligt Lars Sundlöf har just hans grupp dock varit relativt fredad från utlåningar, även om det förekommit.

– Men vi är ändå för få. De här brotten är allvarliga och tar väldigt lång tid att utreda. Vid ett mord sätter man till 20-25 man initialt. Sker en dödsolycka får vi, om vi har tur, två som kan jobba med den.