När det blev klart att Tysklands socialdemokrater (SPD) gjort ett historiskt dåligt valresultat gick luften ur partiets högkvarter Willy Brandt Haus.

Kort därefter lämnade de flesta byggnaden och kvar på borden låg mängder av ouppblåsta Schulz-ballonger. Det är svårt att hitta en mer tydlig symbolik än så.

Martin Schulz, med sin erfarenhet i Europa och kampanj inriktad på social rättvisa, skulle bli det lyft som SPD hade hoppats på.

…utan SPD i regeringen finns inte längre någon tydlig röst som kräver schyssta villkor och social rättvisa

Maja Fjaestad och Malin Fagerberg Wikström

Men det imponerade inte på väljarna – nu väntar i stället regeringsförhandlingar mellan Merkels CDU/CSU, de gröna och liberala FDP.

För vanliga löntagare finns all anledning att känna oro över vad som nu kommer ske, inte minst sedan främlingsfientliga Alternativ för Tyskland (AfD) tagit sig in i parlamentet.

I koalitionsregeringen lyckades SPD driva igenom flera viktiga reformer, som till exempel minimilön och äktenskap för homosexuella, vilket applåderades av facken.

Men utan SPD i regeringen finns inte längre någon tydlig röst som kräver schyssta villkor och social rättvisa.

De tyska fackförbunden är formellt partipolitiskt obundna, även om de står nära SPD i frågor som gratis utbildning, offentliga investeringar och pensioner. I valrörelsen tog DGB, tysk motsvarighet till LO, för första gången tydligt avstånd från ett parti.

Med kampanjer i sociala medier och diskussioner på arbetsplatser tog de kampen mot AfD:s främlingsfientliga budskap som fått gehör till följd av flyktingsituationen 2015.

Men den dagspolitiska agendan var varken på SPD:s eller fackförbundens sida. Dessutom dominerades tysk media till stor del av AfD:s populistiska och rasistiska utspel, medan partiet slapp undan frågor om synen på till exempel skatter och arbete.

Arbetsmarknaden som varit högst upp på väljarnas prioritetslista de tre senaste valen, hamnade nu på femte plats.

Både Socialdemokraterna och fackförbunden måste påverka dagordningen till att handla om sådant som rör vanliga löntagare

Maja Fjaestad och Malin Fagerberg Wikström

Förändringarna i opinionen avspeglar reella prioriteringsförändringar i ett Tyskland som är splittrat kring globalisering och effekterna av eurokrisen.

Allt är dock inte nattsvart. Beslutet att stå utanför regeringen ger SPD en möjlighet att förnya både sin föråldrade partistruktur och kommunikation. Hoppfullt är också att SPD fortfarande är största parti bland fackliga medlemmar.

Men den tyska valrörelsen ger en viktig påminnelse inför det svenska valet 2018. Både Socialdemokraterna och fackförbunden måste påverka dagordningen till att handla om sådant som rör vanliga löntagare.

Vi måste fortsätta att ställa SD, Sveriges motsvarighet till AfD, mot väggen när det gäller andra frågor än migration.

Här har vi en oerhört viktig uppgift framför oss.