Arbetet Global

Få nyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global och Erik Larsson och Linda Flood.


Den 16 juni 2016 parkerar Jo Cox
sin bil och börjar gå mot mötet som ska hållas i biblioteket, men hon kommer aldrig fram.

Hennes liv tar slut där på gatan i byn Birstall, utanför Leeds. Hon är då en stigande stjärna inom Labourpartiet och kämpar för att britterna, en vecka senare, ska rösta för att stanna kvar i EU. Men hon möter en man som knivhugger och skjuter henne flera gånger.

Tvåbarnsmamman Jo Cox dör.

– Jag hörde det. Skotten lät som ballonger som smällde. Det var precis intill min arbetsplats men jag fattade inte just då vad som hände, säger en medelålders man som ett år senare slagit sig ned på en bänk på det närliggande torget för att äta sin lunchsallad.

Jo Cox var på väg till biblioteket i Birstall när hon höggs ned och sköts.

I klädaffären intill berättar Talib Hassain att det först cirkulerade alla möjliga rykten.

– Strax efter mordet kom det in folk i min butik och några sa att det varit ett svartsjukedrama på gatan utanför men det var först dagen efter som vi fick reda på vad det verkliga motivet var, säger han.

Mördaren, en 52-årig högerextremist med kopplingar till naziströrelsen, brukade ofta sitta vid datorerna i biblioteket i Birstall. Han läste artiklar som övertygade honom om att världens ondska berodde på liberalerna, vänstern och mainstreammedia.

Han såg EU som ett hot mot nationen och vänsterpolitikern Jo Cox blev hans måltavla.

I Birstall säger de flesta som Arbetet Global talar med att mordet inte påverkat deras syn på EU – att det var en galnings gärning. De räknar sedan upp mannens olika psykiatriska diagnoser.

Samtidigt är det tveklöst så att debatten om Brexit fortsätter splittra landet.

Premiärminister Theresa May försökte minska gapet genom att utlysa nyval. Men i stället för att få ett starkare stöd inför EU-förhandlingarna tappade konservativa Tories sin majoritet i förra veckans val, och Labour fick ett starkare stöd.

Britter manifesterade efter mordet på Jo Cox, här på Trafalgar Square i London den 22 juni 2016.

Radion står på i Talib Hassains klädbutik. Han lyssnar intresserat på en politisk analys. Själv kommer han från Pakistan och säger att han gärna velat att Storbritannien stannat kvar i unionen.

Andra tycker att det är bra att Storbritannien lämnar.

I en snabbmatsrestaurang på Market street serverar mannen bakom disken en portion Fish’n chips och lägger sedan sina armar i kors. Han skjuter fram hakan och säger ”EU behöver oss mycket mer än vi behöver EU”.

Med stolthet i rösten talar han om armén och underrättelsetjänsten och tillägger att han inte gillar att en elit i Bryssel fattar beslut som påverkar britternas liv.

Det finns inget enkelt mönster i britternas syn på EU.

Eller jo, kanske. Unga britter är mer positiva till EU än äldre. I södra delarna och i städerna ville fler stanna kvar i unionen medan de som bor längre norrut och i glesbygden vill lämna.

Den vassaste kritiken mot EU hörs oftast från konservativa Tories men även de är splittrade. Innan folkomröstningen deklarerade premiärminister Theresa May att hon ville att landet skulle vara kvar. Det tyckte även den förre premiärministern David Cameron, som utlyste omröstningen.

Socialdemokraterna i Labour vacklar också. Jeremy Corbyn höll en låg profil under folkomröstningen förra året. I nyvalet förra veckan fick han också ett oväntat starkt stöd från väljare som tidigare röstat på EU-kritiska nationalistpartiet Ukip.

Även inom fackföreningsrörelsen syns splittringen.

TUC, brittiska LO, var inför Brexitomröstningen tydliga med att det fanns faror för både ekonomi och fackliga rättigheter med att lämna. Det största fackförbundet Unite var aktiva i kampanjen för att stanna kvar i EU.

– Men samtidigt var flera av de brittiska fackens medlemmar för ett utträde, säger statsvetaren Göran von Sydow på Svenska institutet för europapolitiska studier, Sieps.

William Kimm är medlem i transportfacket RMT som tagit ställning mot EU-medlemskapet.

I puben The Casas källare i Liverpool har transportfacket RMT ett avdelningsmöte. Det är kvällen innan det brittiska nyvalet och flera har fyllt på sina ölglas innan mötet börjar. RMT är ett av de få förbunden som aktivt tagit ställning mot ett EU-medlemskap.

– Mitt förbund fattade det beslutet eftersom vi anser att EU är ett nyliberalt projekt och att de lagt fram förslag som går ut på att privatisera järnvägen. Vi vill att järnvägen ska drivas av staten, säger William Kimm som jobbat vid järnvägen i 37 år.

Just nu råder dock en stor osäkerhet om hur tuffa Storbritannien kommer att vara i förhandlingarna med EU om hur ett utträde ska gå till.

Frågorna är många.

Hur ska det bli med handeln, den fria rörligheten och vem ska betala flytten då EU:s bank- och läkemedelsmyndigheter (EBA och EMA) ska lämna Storbritannien? Vad händer med de EU-medborgare och britter som bor utomlands och hur ska inbetalningar och utbetalningar till EU-budgeten regleras?

Det kommer att kosta men frågan är vem ska betala vad och hur mycket.

EU-kommissionen har inte gått ut med någon uppskattning av priset. Däremot finns spekulationer i Financial Times om att prislappen för ett Brexit kan landa mellan 600 och 1 000 miljarder kronor.

Men uppskattningen är mycket osäker. Priset beror också på om det blir en ”hård” eller ”mjuk” Brexit.

Valet blev ett bakslag för Theresa May.

Före det brittiska nyvalet sa premiärminister Theresa May att det är bättre med inget avtal alls än med ett dåligt avtal.

Det tyder på att det kan bli en hård Brexit, det vill säga att britterna helt lämnar den inre marknaden och frihandelsavtalen upphör att gälla.

Men efter valet har Tories tappat sin majoritet i underhuset och det är oklart vad det kan leda till för förändringar.

Vissa hävdar att Theresa May kommer tvingas att blidka de hårdaste EU-motståndarna i sitt egna parti, vilket skulle tala för att det kan bli en hård Brexit.

Andra säger att ett regeringssamarbete med nordirländska partiet DUP kan innebära att Storbritannien kommer att vara mer villiga att, i alla fall under en övergångsperiod, sluta avtal ungefär som Norge.

Den 19 juni är det tänkt att förhandlingarna ska inledas i Bryssel. Men vid denna tidnings pressläggning är till och med det osäkert.

Den allvarliga höghusbranden i London på onsdagen gör att Theresa Mays uppgörelse med DUP skjuts upp, vilket kan leda till att förhandlingarna försenas.

Det enda som är säkert är att klockan tickar och i mars 2019 ska skilsmässan vara klar.

Brexit i mars 2019 

• Den 29 mars 2017 meddelade Storbritannien officiellt att man tänker lämna EU, och utlöste därmed artikel 50 i EU-fördraget som säger att inom två år måste landet ha lämnat unionen. Klockan tickar nu och i mars 2019 blir skilsmässan ett faktum. Frågan blir då vilka regler som ska gälla när Storbritannien handlar med EU-länderna och hur människor får röra sig över gränserna.

• De första förhandlingarna är planerade till den 19 juni men det brittiska valet som försvagade den sittande konservativa regeringen innebär att förhandlingarna kan skjutas upp.

• EU:s förhandlingsdelegation leds av fransmannen Michel Barnier.

• Storbritanniens förhandlingsdelegation leds av David Davis.