LÄS OCKSÅ Teatern sätter ljus på erfarenheten

Yvonne Lombard. Foto: Petra Hellberg

Yvonne Lombard, 88 år. Medverkar i Nattorienterarna på Kulturhuset Stadsteatern.

Finns det en trend med äldre skådespelare på scen i dag?
– Trenden handlar snarare om att ålderdomen har börjat väcka intresse. Vi har ju haft en ungdomskult i Sverige och nu har det börjat svänga lite. Det tror jag handlar om en mognadsprocess.

Har din ålder tillfört något yrkesmässigt?
– Självklart. Jag har fått distans och erfarenhet, är inte fullt så självcentrerad längre. Men kroppen lyder inte längre, jag ser nästan inget alls. Det är ett stort handikapp.

– Mitt yrke går över åldersgränser, jag får spela mot ungdomar i tjugoårsåldern och det mötet är väldigt fruktbart.

Har du stött på någon åldersdiskriminering i teatervärlden?
– Oh, ja. Men kanske mindre i teatervärlden än i livet. Fast det var svårt när jag var i femtioårsåldern – för gammal för att spela unga roller och för ung för att spela far- och mormödrar. Nu ramlar rollerna över mig.

Örjan Ramberg. Foto: Henrik Montgomery/TT

Örjan Ramberg, 69 år. Medverkar i Försökskaninerna på Dramaten.

Får äldre skådespelare synas mer på scen i dag än tidigare?
– Nej. Kanske att det finns fler roller för äldre kvinnor nu för tiden än vad det gjorde när jag började min bana. Men äldre skådespelare har stått på scen i alla tider.

Skådespeleri handlar ju mycket om närvaro på scen, är det lättare som äldre?
– Ja, hela yrket går ut på att vara närvarande, vare sig man är gammal eller ung. Och man är nog mer närvarande som äldre. När jag själv tittar på teater tycker jag att det är tryggare att se äldre skådespelare agera än yngre, äldre tar sin tid.

Hur påverkar din erfarenhet vilka roller du kan gestalta?
– I alla tider har man ställt sig frågan: Är inte han eller hon för gammal för att göra den rollen. Men ta Julie eller Hamlet, den typen av roller kräver att du har livserfarenhet, de är för svåra att spela om du är för ung, även om rollfiguren är ung i pjäsen.

Anita Ekström. Foto: Torun Alenius

Anita Ekström, 74 år. Medverkar i Vintermusik på Kulturhuset Stadsteatern.

Varför står så många äldre skådespelare på våra scener just nu?
– Det kan bero på att våra mest kända dramatiker i dag är äldre själva. Jag tänker på Lars Norén, Kristina Lugn, Marie-Louise Ekman …

Är du mindre nervös på scen i dag än tidigare?
– Lite coolare är jag ju. Men det är samma procedur som tidigare och samma fotboja som jag har på morgonen för att jag vet att jag ska spela på kvällen. Överlag funderar jag inte så mycket på att jag är äldre.

Har du tänkt på något annat, angående temat?
– Ja, jag önskar att äldre roller inte så ofta skulle skildras som dementa, eller på väg att bli det, som lite eljest, någon som man gör sig lustig över.

Menar du att man lätt hamnar i stereotyper, den snurriga tanten som gått vilse i sjukhuskorridoren?
– Ja, precis, hur kul är det i längden? Demens är en allvarlig sjukdom.

Åke Lundqvist. Foto: Torun Alenius

Åke Lundqvist, 80 år. Medverkar i Vintermusik på Kulturhuset Stadsteatern.

Kulturhuset Stadsteatern verkar ge äldre skådespelare jobb…
– Det började för runt tretton år sedan med att Benny Fredriksson (dåvarande chef för Stockholms stadsteater) uppmuntrade oss som var äldre att fortsätta spela och gav oss uppgifter som gjorde att vi hängde kvar.

Vad är fördelen med att vara äldre i ditt yrke?
– Jag får lättare kontakt med mina egna känslor eftersom jag är mer livserfaren, jag förstår dem bättre och får en snabbare relation till de texter jag ska jobba med i dag. Äldre skådespelare tror jag kan göra rikare rolltolkningar än yngre.

Finns det några nackdelar med att ha åldrats?
– Ibland när jag har suttit på någon kollationering och lyssnat på skådespelare i fyrtioårsåldern vars roller har fantastiska scener … De rollerna kan jag inte gestalta längre, jag är för gammal. Där kan jag ibland uppleva en avundsjuka.

Monica Stenbeck. Foto: Lars Pehrson/TT

Monica Stenbeck, född 1940. Medverkat i Hamlet på Teater Galeasen. 

Har du en annan ingång i dag i yrket än när du var yngre?
– Nej, inte alls. Det är fortfarande lusten, nyfikenheten och upptäckarglädjen som driver mig. Jag tycker att jag hela tiden lär mig saker och utvecklas.

Det finns ett glapp när det gäller roller för kvinnor i femtioårsrollen, kände du av det i den åldern?
– Jag har haft intressanta uppgifter från start. Och som skådespelare har man ett spann på tjugo år, vilka roller man kan göra.

Kan ungdomlig skönhet vara begränsande på scen?
– Jag ansågs vara väldigt snygg när jag var yngre, i recensioner stod det mycket om mitt utseende och det tyckte jag var jobbigt och stötande. Jag tyckte inte att man tog mig på allvar.

I dag blir du kanske mer uppmärksammad för det du gör?
– Jo, det håller jag med om.

Birgitta Haglund