Att företag med kollektivavtal kan utsättas för stridsåtgärder är ”väldigt besvärligt” anser arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S). På grund av hamnkonflikten i Göteborg ska hon tillsätta en utredning om begränsad konflikträtt.

Härigenom kommer en socialdemokratisk regering, liksom med MBL 1976, fixa ytterligare ett självmål mot strejkrätten. Och facken är villrådiga!

1969 till 1975 utbröt tre massiva olovliga strejker: LKAB-strejken 1969–70 i 57 dagar, med 5 000 gruvarbetare, skogsarbetarstrejken mars–juni 1975, 15 000 arbetare, städstrejken 1974–75 i Borlänge som spred sig till sex andra orter. Dessa massiva konflikter finansierades genom bland annat bössinsamlingar av Syndikalisterna.

Strejkerna resulterade i omfattande lagreformer för anställningsskydd, fackligt inflytande och annat skydd för arbetstagarna.

Men LO gillade inte syndikalisternas aktiva roll. Man påverkade därför lagstiftningen så att det infördes ett förbud även för organisationer utan fredsplikt att understödja olovliga stridsåtgärder, 42 § MBL.

Det fick ödesdigra följder. 1989, genom den så kallade Britanniadomen slog AD fast att stridsåtgärder mot bekvämlighetsflaggade fartyg med utländska avtal var förbjudna. De bekvämlighetsflaggade fartygen kunde fortsätta med sina dåliga villkor. Domen gav också andra försämringar i strejkrätten.

Strejkrätten är arbetarnas enda verksamma påtryckningsmedel. Men i Sverige används den försiktigt med internationellt sett få förlorade arbetsdagar. Men arbetsgivarna söker ändå begränsa strejkrätten bland annat genom massiva propagandainsatser.

Ylva Johanssons utspel den 23 maj om begränsningar i strejkrätten var planerat sedan länge. Redan i februari uppdrog hon åt Medlingsinstitutet att kartlägga konflikter där arbetsgivaren var bunden av kollektivavtal. Kanske är det så illa att hamnarbetarstrejken bara är ett svepskäl.

Avtalsshopping, när arbetsgivare byter till ett billigare kollektivavtal, är normalt inte möjligt eftersom LO:s styrelse avgör avtalsrätten. Tidigare rättade arbetsgivarna sig efter LO:s beslut. Men nu har avtalsshopping blivit vanligt.

Det första stora fallet var när ABB inkorporerade Figeholms pappersbruk och gjorde Industriavtalet Metall tillämpligt. Bruket hade haft Pappers avtal sedan 1933. Metallavtalet var billigare med sämre villkor, alltså avtalsshopping.

LO:s styrelse gav Pappers avtalsrätten. Pappers varslade om stridsåtgärder. Eftersom ABB, liksom hamnen i Göteborg, var bundet av annat kollektivavtal, menade ABB att stridsåtgärden var olovlig enligt utslaget i Britanniadomen. Stridsåtgärden syftade till att undantränga det redan gällande Metallavtalet. Arbetsdomstolen sade att Pappers hade alla medlemmar på bruket. Stridsåtgärden syftade därför till att få avtal för dem och var därför lovlig.

Under senare år har avtalsshopping blivit vanligt, men försöken har oftast stoppats med varsel om stridsåtgärder enligt Figeholmsdomen. Så sent som den 18 maj avgjorde AD en sådan tvist med Sector Alarm Service till Elektrikernas förmån.

Att hindra SAC från att stödja otillåtna stridsåtgärder 1976 blev dyrt för arbetstagarna. De försämringar i strejkrätten som nu förbereds när Hamnarbetareförbundet använder sin grundlagsenliga strejkrätt för att få avtal, kommer att bli lika dyra.

Det enda rimliga är att stoppa förslaget där det hör hemma, i papperskorgen.

Kurt Junesjö