Dags att skapa ett rättvist skattesystem
I sin vårrapport instämmer LO-ekonomerna i den mycket positiva bilden av svensk ekonomi just nu. Men därtill funderar också LO-ekonomerna på hur vi ska förvalta denna goda ekonomi.
För de generella orättvisorna består ju, främst inom det svenska skattesystemet. Alliansen sänkte skatterna med 140 miljarder kronor per år och den inkomstmässiga snedfördelningen av dessa skattesänkningar är överväldigande tydlig. De borgliga partiernas tal om att skattesänkningarna omfattat ”stora breda inkomstgrupper” är fullständigt fel. Dessa skattelättnader har till absolut största delen tillfallit höginkomsttagare.
Här finns en mycket intressant passus i LO-ekonomernas rapport:
Om den rödgröna regeringen i stället för att minska jobbskatteavdraget accepterar det och gör avdraget lika för alla, det vill säga låter det omfatta alla förvärvsinkomster, så innebär det en mycket kraftig och fullständigt överraskande förstärkning av rättvisan i skattesänkningarna. Skatten skulle då främst sänkas för låg- men även medelinkomsttagare, och naturligtvis även för pensionärer.
Så mycket för Alliansens tal om ”breda inkomstgrupper”. Jobbskatteavdraget var i stället specialdesignat för de rika.
Även fastighetsskatten, som Alliansen omvandlade till en låg fastighetsavgift, har inneburit mycket stora skattesänkningar för dem som äger de allra största villorna. Den förändrade fastighetsskatten skapar ett skattebortfall på 45 miljarder kronor och i jakten på ett mer rättvist skattesystem är det denna och övriga kapitalskatter som först bör ses över, enligt LO-ekonomerna.
Att göra momsen enhetlig skulle förstärka statskassan med hela 70 miljarder konor och att avskaffa rut- och rotbidragen skulle förstärka statskassan med 15 miljarder kronor.
I jämförelse med dessa poster framstår Alliansens hatobjekt a-kassan som en spottstyver i sammanhanget. Att höja a-kassan till den nivå som rådde under tidigt 1990-tal skulle kosta två (2) miljarder kronor.
För LO-facken är det också intressant att LO-ekonomerna tror det som Riksbanken uppenbart också tror, att årets avtalsrörelse inte ger tillräckligt höga löneökningar för att få igång inflationen till den nivå som svensk ekonomi skulle må bäst av.
Det är något att hålla i åtanke om den låga inflationen håller i sig fram till nästa avtalsrörelse.
