Själva har vi arbetat i butiksbranschen mellan 6 och 9 år – och precis som majoriteten i branschen har vi aldrig fått möjlighet till fasta heltidsanställningar.

I en rapport av LO om anställningsformer framkommer att över 70 procent i den kvinnodominerade detaljhandeln inte har en fast heltidsanställning. Statistiken vittnar om ett beroendeskap baserat på kön och det gör även våra erfarenheter.

Vi har alla tre klättrat på vad vi skämtsamt brukar kalla karriärstegen i branschen. Vi har gått från att inte ha någon garanterad inkomst alls, genom att kämpa med de så kallade allmänna visstidskontrakten som endast garanterar inkomst för dagen, till att få fler eller färre garanterade arbetstimmar i veckan.

Två av oss har lyckats få 25-27 garanterade arbetstimmar i veckan, medan en av oss bara lyckades få sju timmar. Den sistnämnda fick dessutom utstå repressalier på grund av hennes försök till en större fast inkomst.

Som anställd på allmän visstid eller som deltidsarbetande kan ens situation upplevas som näst intill livegen. Varje månadsstart innebär en stress över om denna månads räkningar kommer att kunna betalas och en tvingas att för säkerhets skull tacka ja till alla arbetspass som erbjuds.

Högern brukar däremot vara snabba med att påtala att vi har en relativt hög ersättning för arbete på obekväma tider. Att bli schemalagd dessa tider är däremot inget en är garanterad och det är heller inte alla butiker som har tecknat kollektivavtal och därför är detta ingen inkomst att räkna med. Att vi alla försöker att få tag på de obekväma passen för att klara oss resulterar däremot i att familjeliv, vänner och intressen, får bortprioriteras.

Att inte ha en trygg inkomst bidrar också till oerhörda svårigheter med boende. Det är ingen bank som vill låna ut pengar och heller ingen hyresvärd som ger sitt godkännande. Beroendet av anhöriga blir därför påtagligt. Vi som skriver detta är alla i mitten av 20-årsåldern och kan fortfarande inte känna oss självständiga. Vi känner andra samt har egna erfarenheter av att tvingas stanna i förhållanden för att en annars inte skulle klara sig ekonomiskt.

Högern menar på att de otrygga anställningarna ska ses som en språngbräda in i arbetslivet, men vi som lever i den verkligheten kan vittna om att det snarare är en fälla vi fastnat i. De fasta heltidsanställningarna är allt för ovanliga i butiksbranschen och tyvärr i många andra kvinnodominerade branscher också.

Vi säljer vår kraft och vår ork och vad får vi för det? En inkomst som inte ens garanterar månadens överlevnad. Samtidigt lyckas Sverige producera en miljardär i månaden. Det är inte acceptabelt att en majoritet av landets arbetarkvinnor inte har en vettig inkomst 2017. Det är hög tid att vi ändrar på det.

Fasta heltidstjänster skall vara en rättighet. Vi vågar lova att allt det arbete som vi arbetarkvinnor utför varje dag är oerhört mer betydelsefullt för samhället än då få miljardärernas. Det är dags att minska klyftorna.

My Sternberg, butiksbiträde
Mimmi Axelson Feuer, butiksbiträde
Kajsa Nordin, före detta butiksbiträde