Martin-K-webbledartopp

Att Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin i dag meddelar att hon avgår är inte särskilt överraskande.

Åtminstone inte om man beaktar två viktiga faktorer. Dels Socialdemokraternas ambition att skapa en tydlig profil inför valet 2018, vilket kommer att generera en hel del krävande arbete, dels det faktum att Carin Jämtin – som hon flera gånger förmedlat – inte längre känner sig tillräckligt motiverad.

Socialdemokraternas profil inför valet 2018 prövades lite trevande i Löfvens tal i stockholmsförorten Bandhagen i februari.

Arbetarrörelsens värderingar var mycket tydliga i detta tal. Försvaret för den svenska modellen som en grund för såväl arbetstillfällen som den generella välfärden var mycket starkt. Inte ett ord sades om blocköverskridande samarbete eller några utsträckta händer vare sig till Centern, Liberalerna eller någon annan.

Det var ett ideologiskt tal, långt bort från den realpolitik och det köpslående som Löfven och Socialdemokraterna tvingas till i det dagliga riksdagsarbetet.

Hur gick då detta helt igenom ideologiska tal hem?

Ja, egentligen borde det vara ganska självklart att en tydlig socialdemokratisk ideologi bäst passar en socialdemokratisk regering och statsminister. Ändå beskrevs de positiva vindar i opinionsläget som följde på talet (och på Löfvens därefter återkommande försvar för en svenska modellen) som en överraskning för många inom Socialdemokratin.

Tyvärr vekar trianguleringen, det vill säga taktiken att ett parti försöker lägga sig så nära motståndarpartierna som möjligt för att locka till sig tveksamma väljare utan att tappa sina egna kärnväljare, ha gått så långt att den egna kärnpolitiken har börjat ses som en sekundär fråga.

Men talet i Bandhagen, och tiden därefter, visade välgörande tydligt att socialdemokratiska väljare har tröttnat på all triangulering och vill se en Socialdemokratisk politik. Helt säkert kommer vi därför att se en gradvis skarpare ideologisk profilering av Socialdemokraterna fram till valet, en samling runt den grundläggande ideologin som måste börja relativt omgående.

Inför denna stora uppgift känner Carin Jämtin, som länge funderat på att lämna sin post, att hon hellre hoppar av redan nu än när det stora arbetet inför valet 2018 redan har dragit igång.

Här behöver Socialdemokraterna någon som kan fokusera på ideologiska framtidsvisioner snarare än att ständig förknippas med intern krisbekämpning.

Det är därmed ett logiskt beslut av Carin Jämtin, och indikerar förhoppningsvis att det framtida arbetet blir just så omfattande som det bör vara.