LO-ekonomernas vårrapport är en bra studie i klasskonflikt. För visst har vi goda förutsättningar att klara både sysselsättning, välfärd och inkomster i den ekonomiska uppgången. Men allt hänger på hur resurserna fördelas.
En utmaning är att förbättra utbildningen. Med skolresultat som är nere på katastrofnivå efter Alliansens privatiseringar och neddragningar så måste utbildningen förbättras för att Sverige ska kunna kombinera full sysselsättning med fortsatta ekonomiska framsteg.
En annan utmaning är välfärdens finansiering. Alliansen sänkte skatterna med 140 miljarder kronor och avvecklade stora delar av svensk välfärd. LO-ekonomerna ansluter sig till Konjunkturinstitutets bedömning att skatterna åter måste höjas med cirka 130 miljarder kronor för att klara välfärden. Det är fullt rimligt.
Sänkta skatter förbättrar ingen välfärd, utan är tvärtom ett medel att utestänga dem med lägre inkomster från att ta del av välfärden och för att omfördela från fattig till rik.
Men med ordentliga satsningar på utbildning och skattefinansierad välfärd har Sverige stora möjligheter att nå hög sysselsättning, låg arbetslöshet och bra inkomst för alla, menar LO-ekonomerna.
Det är en sund ståndpunkt. För med Alliansens låglönejobb går det naturligtvis aldrig.
