Martin-K-webbledartopp

– Vi får aldrig glömma vikten av internationell solidaritet.

Stämman är svag men orden starka när Bert Lundin, den i dag 95-årige tidigare ordföranden i fackförbundet Metall, på måndagen tog emot den chilenska statens förnämsta medalj.

Hans ord känns. Och hans solidaritet behövs i dag mer än någonsin när människor flyr från förtryck och övergrepp och ber om vår hjälp.

Men finns den egentligen kvar, den svenska solidaritet som under så lång tid kännetecknade Bert Lundins arbete?

Från Sverige samordnade han insatser och ett och ett halvt decennium senare, när den folkomröstning som kom att ända juntaledaren Augusto Pinochets regim skulle hållas 1988, var den svenska solidariteten fortsatt stark. Bert Lundin hjälpte oppositionen genom att smuggla in pengar, utrustning och till och med en hel buss i bitar (!) till oppositionen.

Metoderna var annorlunda då, före internet och mobiltelefonernas tid. För att veta att kontaktpersonerna verkligen var de rätta fick de svenskar som åkte ned fotografera dem de förmodats möta, skicka hem rullen som framkallades, chilenska oppositionella i exil fick titta på korten och ge sitt godkännande om det var rätt personer de hade mött.

Bert Lundin (till höger) vid utdelningen av medaljen. Foto: Martin Klepke

Bert Lundin (till höger) och Chiles ambassadör José Goñi vid utdelningen av medaljen. Foto: Martin Klepke

Och i måndags tilldelades Bert Lundin Bernardo O’Higgins-orden, den högsta utmärkelse som den chilenska staten kan ge till en utländsk medborgare, för sitt solidaritetsarbete för så länge sedan.

– Vi får aldrig glömma vikten av internationell solidaritet, säger han då han tar emot utmärkelsen.

Orden bränner, nu som då, 1973, 1988 och 2016. Omkring 30 000 chilenare kom till vårt land efter militärkuppen 1973. En stor del var verksamma i den störtade presidenten Salvadore Allendes arbetarparti. Men flyktingströmmen förde också med sig människor som flydde undan förtryck utan att tidigare ha varit politiskt aktiva.

Och ännu i dag kommer människor till vårt land undan förföljelse och död. Människor flyr undan al-Assads förtryck och de mångåriga striderna i Syrien. Ändå finns en djup skillnad i hur vi tar emot de människor som kom från Chile då och hur vi tar emot de syrier som kommer i dag.

Men gör verkligen den internationella solidariteten skillnad på människor som flyr undan repressionen från en militärdiktatur och dem som flyr undan krig och fallande bomber?

Det är svårt att se solidaritet som något delbart och selektivt. Grunden för en gemensam strävan mot en bättre värld måste baseras på ett kraftfullt motstånd mot allt förtryck och förvissningen om alla människors lika värde, i hemmet, i samhället, på arbetsmarknaden och över nationsgränserna.

Finns inte den insikten är det frågan om det verkligen finns någon solidaritet kvar.

En märkbart rörd Bert Lundin stöder sig på sin käpp när den stora ordensmedaljen placeras på hans bröst.

Svensk fackföreningsrörelse, och i hög grad dåvarande Metall, gav ett starkt bidrag till den kamp som slutligen förde Chile tillbaka till demokratin. Vi såg den internationella solidariteten blomma, en solidaritet som i dag behövs mer än någonsin.