Stockholm20160219 Reportage om den syriska flyktingfamiljen al- Halaq. Familjen har nu fÂtt eget boende i T‰by. Reporter Esref har alla namnen. Foto: Fredrik Sandberg / TT / Kod 10080

När Arbetet träffar familjen Alhallak i februari har de inte stött på några grannar, vare sig i trappuppgången eller i lekparken. De hoppas att att svenskarna ska komma ut när det blir varmare. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Den syriska flyktingfamiljen Alhallak har fått sitt första hem i Sverige: En tvåa på 50 kvadrat i landets rikaste kommun, Danderyd, cirka en mil norr om Stockholm. Och familjen är mer än nöjd.

LÄS OCKSÅ Fler nyanlända till rika kommuner

– Att kunna laga sin egen mat, att få bestämma själv vad och när man ska äta är en fantastisk känsla, säger Amar Zeino Alhallak.

Det känns som ett privilegium att ha fått en egen lägenhet i ett fint område och dessutom så nära huvudstaden, trots den stora bostadsbristen i hela landet, tillägger hennes man Abdalmanan Alhallak.

Bostaden ligger högst upp i ett flerfamiljshus på två våningar med totalt fyra lägenheter. Kvarteret ligger i kommundelen Djursholm, men en bra bit från det berömda villaområdet med de stora tomterna, hemorten för många tunga vd:ar och toppar inom finanseliten.

Fast familjen Alhallak har ingen aning om Djursholms status eller rykte. De tror snarare att de hamnat i grannkommunen Täby (också den välbärgad) eftersom deras ”etableringshandläggare” finns på Arbetsförmedlingen i Täby.

Det är mitt på dagen och sista fredagen i februari när vi hälsar på hemma hos familjen Alhallak. I lägenheten hörs en böneutropares gälla röst som kallar till fredagsbön. Pappa Alhallak tar mobilen som ligger i soffan i vardagsrummet och stänger av den tidsinställda böneutroparen.

Visserligen är han troende muslim, men inte mer religiös än att han hellre tar emot Arbetet än åker till närmaste moské för att delta i den heliga fredagsbönen. Samma sak gäller mamma Alhallak, som inte släpper ut en enda hårstrå genom slöjan, samtidigt som hon inte har något emot att skaka hand med främmande män, i det här fallet Arbetets reporter och fotograf.

Stockholm20160219 Reportage om den syriska flyktingfamiljen al- Halaq. Familjen har nu fÂtt eget boende i T‰by. Reporter Esref har alla namnen. Foto: Fredrik Sandberg / TT / Kod 10080

Lunchen består av fullkornsbulgur, kokt höna och svenska rödbetor inkokta i syrisk granatäppel-dressing. En mustig och sötsur dressing som går att hitta i arabiska matbutiker. Inte dyrare än vilken dressing som helst, men mycket godare. Foto: Fredrik Sandberg/TT

De har bott här i drygt tre veckor men har redan en fullutrustad lägenhet, alltifrån möbler till bestick och tallrikar.

– Vi tackade ja till lägenheten utan att se den, säger pappa Alhallak, medan han visar runt.

– Sedan fick vi välja ut allt vi behövde i en lagerlokal med andrahandsmöbler och köksredskap, genom en hjälporganisation, berättar mamma Alhallak.

Men några grannar har de inte stött på ännu, och det tycker pappa Alhallak är lite synd.

– Vi vet att svenskar är mycket vänliga människor och skulle väldigt gärna lära känna våra grannar. Men var är alla människorna?

Mamma Alhallak tror inte att det kommer dröja länge innan människorna börjar komma ut ur sina hem.

– När snön smälter bort, gräsmattorna blir gröna igen och solen börjar värma upp parkerna kommer vi nog att kunna se alla människorna och även vilka grannar vi har.

De har anmält sig till SFI, svenska för invandrare, och hoppas att få börja så snart som möjligt. Det ska inte dröja längre än fyra veckor, har deras handläggare på Arbetsförmedlingen försäkrat. Under tiden försöker de lära sig svenska genom olika barnprogram samt barnböcker.

– De här är våra lärare, säger mamma Alhallak och pekar på sina två söner som är lediga från skolan i dag.

Till skillnad från sina föräldrar har båda sönerna fått börja skolan. Åttaårige Dyya går tvåan i en grundskola ett par kilometer bort, och sexårige Abdullah går en förberedelseklass till grundskolan i närheten av bostaden.

Dyya berättar att han trivs i sin nya skola, men att han saknar sina kompisar i Skebobruksskolan i närheten av det asylboende i Roslagen där familjen har bott sedan de kom till Sverige hösten 2014. Skolan i Danderyd blir hans tredje på mindre än ett år.

Hans föräldrar tror dock att det är en tidsfråga innan han får kompisar i nya skolan. Men Dyya saknar också sina kompisar i hemstaden Homs nära gränsen till Libanon.

– Han var stor nog, när vi flydde,  för att komma ihåg kriget och sina skolkamrater, berättar hans mamma. Han undrar ofta vad som hänt dem, om kriget fortfarande pågår och när det kommer att ta slut.

Eget hem för första gången på länge. Snart får föräldrarna börja på SFI. Foto: fredrik sandberg

Eget hem för första gången på länge. Snart får föräldrarna börja på SFI. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Föräldrarna berättar att de bestämt sig att inte återvända till Syrien oavsett om kriget tar slut eller inte. De har ingenting kvar där. Allt de har ägt ligger i ruiner.

– Dessutom är Sverige ett demokratiskt och sekulärt samhälle som inte gör skillnad på om man är muslim eller kristen. Ett samhälle som jag alltid drömt om.

Högsta betyg anses vara en rättighet bland eleverna i Djursholm, allt annat måste lärarna motivera inför föräldrarna, skriver Mikael Holmqvist, professor i företagsekonomi vid Stockholms universitet i sin uppmärksammade bok Djursholm, Sveriges ledarsamhälle som kom ut i somras.

– Jag tror säkert att också vi har barn som har det svårt i skolan, men rent generellt ligger Danderyds skolor väldigt bra till, säger socialdirektör Margareta Heimer som har det övergripande ansvaret för mottagandet av nyanlända.

Frågan är om detta även kommer att gälla åttaårige Dyya och andra nyanlända flyktingbarn som får bosätta sig i Danderyd.

LÄS OCKSÅ:

Vägen in del 1: Från Syrien till Sverige genom eld och vatten

Vägen in del 2: Barnen har landat

Vägen in del 3: Nu kan de starta sitt nya liva – men var?