”Det är en koloss som aldrig har fungerat”
Pär Stolpe var med och planerade Kultur­huset.   Foto: Gunnar Lundmark

Pär Stolpe var med och planerade Kultur­huset.  
Foto: Gunnar Lundmark

Mest av allt är Kulturhuset en kommersiell restaurangverksamhet. Och det har aldrig lyckats bli en plats där kulturen påverkar den politiska utvecklingen och dtär folk samlas för att agera och uttrycka saker.

Det säger Pär Stolpe, som var en av de tongivande i debatten när Kulturhuset byggdes. Han satt bland annat i en expertgrupp som skulle utforma innehållet i Kulturhuset och han arbetade för ett allaktivitetshus. Han har jobbat på Moderna Museet och Sjöhistoriska museet. Idag är han pensionär.

– I slutet på 60-talet var stämningen explosiv. Vi ville öppna för en kultur som var demokratisk och som var en del av förändringen av samhället och en plats där vad som helst skulle kunna hända. Vi ville ha något annat än den borgerliga institutionskulturen, säger han.

Politikerna i Stockholm satte stopp för deras utredning och ville inte ens ta emot den. Det paradoxala är att det är deras visioner och slagord som idag får beskriva Kulturhusets bakgrund. Pär Stolpe säger att det är en reklamkampanj som beskriver något som aldrig funnits.

Visserligen kan han se att det funnits verksamheter som aktiverat unga och andra än kultureliten, men hans huvudsakliga bild är att Kulturhuset är en koloss som aldrig fungerat.

När Kulturhuset öppnades 1974 handlade kritiken inte bara om innehållet utan också att så mycket skulle användas centralt i Stockholm. Pär Stolpe anser att den invändningen är viktigare än någonsin. Han tycker att behovet av kulturpengar till de invandrartäta förorterna är stort.

”Ett dragplåster för arbetarklassens barn”
Roger Mogert hängde i Kulturhuset som barn.  Foto: Lieselotte van der Mejs

Roger Mogert hängde i Kulturhuset som barn. 
Foto: Lieselotte van der Mejs

Trots att Centern i Stockholm vill ta bort allt kommunalt stöd till Kulturhuset tycker S-politikern Roger Mogert att invändningarna och kritiken är svagare än tidigare.

– Tidigare fanns ett öppet politiskt motstånd mot Kulturhuset. Det var aggressivt och antikulturellt. Nu är det politiska klimatet förändrat och kritiken inte lika hård, säger Roger Mogert, som är stadsbyggnads- och kulturborgarråd i Stockholm.

Han är 47 år och uppvuxen i stockholmsförorten Hagsätra. Då var Kulturhuset ett vardagsrum för honom och hans kompisar. De upptäckte världen med tunnelbanan och på Kulturhuset satt de i stora fåtöljer och lyssnade på musik.

Han tror att möjligheten att lyssna på musik var ett dragplåster för arbetarklassens barn.

– Och vi bara hängde på Kulturhuset. Jag tror att alla som vuxit upp i Stockholm har en relation till Kulturhuset. Det är så lättillgängligt. Mycket mer lättillgängligt än liknande hus i andra länder.

Av de borgerliga partierna går Centern går längst och vill dra in allt ekonomiskt stöd från kommunen till Kulturhuset/Stadsteatern som är ett bolag. Karin Ernlund säger att Centern vill ha stopp för stödet till Stadsteatern eftersom det snedvrider konkurrensen. Men hon säger också att Centern inte vill stoppa Kulturhusets öppna verksamhet och inte heller avgiftsbelägga någon verksamhet i Kulturhuset. Däremot får gärna Kulturhuset skaffa sig alternativa finansieringskällor, säger hon.

Moderaterna vill minska anslagen, men driver inte längre att huset ska rivas.

Socialdemokraten Roger Mogert vill att Kulturhuset ska fortsätta på samma vis som i dag, och att byggnaden ska kunna ändras och göras om för nya verksamheter och utställningar.

LÄS OCKSÅ:

Ett kreativt vardagsrum mitt i city

Det offentliga rummet del 1: Staden som vill byta klass

Det offentliga rummet del 2: Allmän plats – för inbjudna

Det offentliga rummet del 3: Mot ett kyligare samhälle

Det offentliga rummet del 4: Är biblioteket en farlig plats?