Mantrat att tillväxt är nödvändigt för att samhället skall utvecklas upprepas ständigt bland beslutsfattare. Men är det sant? Låt oss ta ett exempel. Om samhället lyckas att kraftigt minska samhällsproblemen så skulle bruttonationalprodukten (BNP) kunna sänkas med många hundratals miljarder.

Det skulle innebära att hundratusentals jobb skulle försvinna. Men skulle svenskarna bli fattigare eller olyckligare för det? Givetvis inte!

En stor minskning av samhällsproblemen skulle göra de flesta människorna lyckligare och de som förlorat sina jobb skulle vara en resurs för att sänka arbetstiden för de kvarvarande arbetstillfällena eller kunna skapa nya arbeten som gynnade hållbarhet, resiliens och ett mer livsbejakande samhälle.

Då kanske någon frågar sig hur vi skall betala för de hundratusentals människor som blivit arbetslösa. Tänk då en gång till! Vi hade råd att betala dem när de tog hand om våra tidigare samhällsproblem, så givetvis har vi samma kapacitet att betala deras löner nu. Den enda skillnaden är att de får nya arbeten eller hjälper till att sänka den generella arbetstiden.

Den enda riktigt viktiga ekonomiska ekvationen som vi måste beakta är att kapitalbalansen med utlandet måste vara neutral eller positiv. Annars läcker vi pengar till utlandet. Utöver det så kan vi i demokratisk anda bestämma hur våra arbetsresurser skall användas.

Ingen ekonom eller politiker kan väl missförstå den lätta matematiken!

Christer Nylander

Fotnot: Resiliens betyder motståndskraft, förmåga att hämta sig från störningar.