Alltför många pratar nu om att bomba den IS-kontrollerade staden Raqqa i norra Syrien som ett svar på terrorattackerna i Paris.
Men det finns ett viktigt humanitärt skäl till varför Raqqa hittills förskonats från massiv bombning, trots att det sedan länge hålls som IS ”huvudstad” och är relativt lätt att komma åt för USA:s och Frankrikes flygangrepp.
Det himanitära skälet är att här bor drygt 200 000 människor.
Omtanken om de civila har varit återhållande och bör så vara även i fortsättningen. Det finns exempel på motsatsen i närområdet. Syriens president al-Assad har varit skoningslös i sin jakt på motståndare bland vanliga bostadsområden.
Men att bilder av uppradade döda barn, som vi sett efter Assads bombningar, också sprids över välden efter västs bombningar ska vi aldrig behöva se.
Under veckan har franskt flyg, som det sagts, bombat IS-fästen i Raqqa. Vi kan bara hoppas att anfallen riktats mot militära anläggningar där dessa kunnat identifierats.
Från franska tankesmedjor har dock förts fram idén att sätta in mindre kärnvapen med påstådd stor precision, en fullkomligt förödande tanke som snabbt skulle leda till ett större krig och fler terrorattentat i hämndens och hatets namn.
Även i den amerikanska kongressen blir tongångarna allt mindre nyanserade och såväl republikaners som alltför många demokraters oförmåga att skilja på IS-fundamentalister och det folk de förtrycker har varit uppenbar.
Det är en farlig sammanblandning. Den dagen väst inte bryr sig om civila dödsoffer i jakt på IS-ledare är vi med och skapar en mängd nya terrorister.
Civila lider och har lidit under IS styre i Raqqa. Omtanken om dessa civila måste väga tyngre än västvärldens skrik på hämnd.
