Val i Ukraina kan ändra maktbalans

Foto: Leif R Jansson/TT

Den 25 oktober väljer ukrainarna stadsfullmäktige och borgmästare. Valet är ett led i en decentraliseringsreform, som ska föra över makt från Kiev till lokal nivå.

Men valkampanjen har inte handlat så mycket om lokala frågor – valet är snarare en omröstning om vem ukrainarna har förtroende för i allmänhet. Premiärminister Arsenij Jatsenjuks parti Folkfronten ställer inte upp, ett sätt att undvika att missnöje med regeringens ekonomiska politik pyser ut och försvagar partiet.

Omvänt hoppas Oppositionsblocket – som samlar anhängarna till förre presidenten Viktor Janukovytj, störtad under Majdanrevolutionen – att missnöjet med regeringen ska ge dem revansch.

– Men jag tror inte att de blir stora i valet, utom möjligen i östra Ukraina, säger Sergej Kondriuk, vice ordförande i Ukrainas dominerande fackliga centralorganisation FPU. Jag tror och hoppas att ukrainarna ska visa ny politisk smak.

Över hundra partier ställer upp i valet. Störst är president Petro Poroshenkos parti Solidaritet, som ställer upp med totalt 28 000 kandidater över hela landet. Men det finns alternativ. Bland annat ställer fackliga kandidater upp på många håll.

– En del, som facket för kärnkraftsindustrins anställda, samarbetar med Socialdemokraterna för att få sina kandidater valda, säger Sergej Kondriuk. Andra samverkar med nya partier. Vårt enda villkor för samarbete är att partierna står bakom det dokument med fackliga krav som FPU antog i våras.

Dokumentet, trudovoj ultimatum (”löntagarultimatum”), reser krav på indexering av löner, höjda minimilöner och pensioner och slopad skatt på pensionärernas arbetsinkomster. Kraven speglar hur facken och regeringen, som tidigare förde en dialog med varandra, har hamnat på kollisionskurs.

– Med en inflation på 25 procent 2014 och 52 procent enligt prognoserna för 2015 har reallönerna sänkts kraftigt, säger Sergej Kondriuk. Priset på gas har sjudubblats. Människor köper bara det nödvändigaste, försäljningen av vitvaror och bilar har kollapsat. Regeringens ”marknadsreformer” åstadkommer ingenting.

Arbetslösheten är runt tio procent, och enligt den officiella statistiken har den vänt nedåt. FPU:s vice ordförande är skeptisk till siffrorna. 1,1 miljoner vita jobb har försvunnit det senaste året, säger han.

– Men de arbetslösa går inte till arbetsförmedlingen. För där går det tio sökande på varje ledigt jobb. Och när skatt, krigsbidrag och sociala avgifter har dragits ger ett vitt jobb inte mer än minimilönen. Som i sin tur är mindre än hälften av det existensminimum som Ukrainas socialdepartement har slagit fast.

Sergej Kondriuk ser inte heller några resultat av regeringens kamp mot korruptionen. Enda verkliga reformen är att en ny polisstyrka byggs upp. Förebilden är Georgien, där hela den korrupta poliskåren ersattes, och därifrån har inrikesminister Eka Zguladze rekryterats. Kondriuk tvivlar på att det räcker.

Att han ändå tror på förbättringar beror främst på vapenvilan i östra Ukraina, som ser ut att hålla. Den är inte bara psykologiskt viktig.

– Den frigör pengar och arbetskraft som har varit låsta i konfliktzonen, och öppnar för att statsbudgeten för 2016 kan bli mindre snål.

Till detta kommer att lokalvalen kanske, kanske kan öppna för nya politiska krafter. Men på egen hand kommer Ukraina inte på fötter, säger Sergej Kondriuk.

– Jag hoppas att det internationella samfundet ska ha moralen att ge Ukraina stöd till en djupare skuldsanering än IMF har gjort hittills. Ukraina har blivit Europas sköld mot rysk aggression. Därför ber jag både svenska och europeiska politiker om solidaritet.

Mårten Martos Nilsson

Läs Arbetets artiklar om Ukraina från februari 2015 då vi var där:

Flykt och fattigdom i krigets spår

En miljon jobb står på spel

Dragkampen om Ukraina

Arbetslösheten skenar i Ukraina

Byggfacket mobiliserar