Socialdemokratins ökande ”identitetspolitik” är djupt problematisk och riskerar att skada partiet när vissa grupperingar får en gräddfil in i de högsta beslutande organen, skriver Ellis Wohlner i Kungsholmen S-förening.

Socialdemokrater organiserar sig på många olika sätt: i geografiska föreningar; på arbetsplatser; i fackliga klubbar; i etniska grupper; som kvinnor, unga, studerande, företagare, kulturarbetare, EU-intresserade, pensionärer, troende, HBTQ, m m. Allt detta är bra. Alla människor har många identiteter, och möjligheten att tillhöra flera grupper ger varje medlem möjlighet att utveckla sin politik i olika sammanslutningar med olika gemensamma intressen.

Problemet uppstår dock när ”identitetspolitiken” går så långt som att ge vissa grupperingar en särställning inom partiet. Efter senaste kongressen har partiet nu fem olika ”sidoorganisationer” som representeras i partiets högsta beslutande organ; kongressen, partistyrelsen och VU – i samtliga fall med yttrande- och förslagsrätt. Av partiets ca 102 000 medlemmar i början av 2015 omfattade dessa fem sidoorganisationer tillsammans mindre än en femtedel av medlemskåren.

Första meningen i partiets stadgar lyder: ”Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde och lika rätt.” Tredje meningen i tredje stycket lyder: ”Alla ska ha samma rätt och möjlighet att påverka, alla ska ha samma skyldighet att ta ansvar.”

Lever partiet upp till dessa fina principer? Har inte varje partimedlem som är med i en eller flera ”sidoorganisationer” fått ett större värde och därtill en större möjlighet att påverka än den som inte alls är med i någon. Den partimedlem i dag som är kvinna, ung, studerande, homosexuell och troende kan vara med i alla fem av de nuvarande sidoorganisationerna, och därmed få ett väsentligt större inflytande i partiets högsta beslutande organ än den som inte är med i någon sidoorganisation. Undertecknad är med i tre olika s-föreningar (baserade på geografi, pensionärstillhörighet och arbetsplats) utan att via någon ”sidoorganisation” bli representerad i partiets högsta beslutande organ.

Vilken indentitetsgruppering blir nästa att få särställning (gräddfil) som sidoorganisation? Och nästa? Och nästa? EU-kritiska sossar? Icke-troende sossar?

Naturligtvis är det viktigt att en organisations beslutande organ står för mångfald och har en representativ sammansättning, utan att göra avkall på nödvändig kompetens och erfarenhet. Uppgiften att säkerställa mångfalden i partiets högsta organ tillhör dock valberedningen. Observera att inte ens LO-ordföranden har en stadgefäst plats i de beslutande organen, men valberedningen ser till att hen finns med. Omständigheter förändras och smidiga anpassningar till dagens verklighet kan försvåras av fastlagda stadgar och befästa intressen.

Partiets ökande ”identitetspolitik” är därmed djupt problematisk och riskerar att skada partiet. Socialdemokratins demokratiska struktur behöver därför skyndsamt ses över. Naturligtvis måste vi bevara möjligheten att bilda varje tänkbar typ av intressebaserad s-förening, men utan att vissa intressegrupper får en gräddfil in till de beslutande organen.

 

Ellis Wohlner
Medlem i Kungsholmen S-förening, Onsdagsklubben, Kooperativa S-föreningen