Lyssnar på rörelsen? Olle Ludvigsson (S) har djupa rötter i facket och är ute på arbetsplatsmöten nästan varje vecka för att behålla kontakten med människor på verkstadsgolvet.  Foto: Fredrik Persson

Lyssnar på rörelsen? Olle Ludvigsson (S) har djupa rötter i facket och är ute på arbetsplatsmöten nästan varje vecka för att behålla kontakten med människor på verkstadsgolvet. Foto: Fredrik Persson

Av alla EU-parlamentets 751 ledamöter är det nog ingen som har större facklig erfarenhet än den svenske socialdemokraten Olle Ludvigsson. Nästa år firar han 50-årsjubileum som Metallmedlem och han har inga planer på att gå ur facket.

– Den tanken har inte slagit mig. Jag har kanske ingen nytta av en fackförening här, men jag vill bidra till att facket har så många medlemmar som möjligt, säger han när vi ses över en fika på EU-parlamentet i Bryssel där han nu har sin arbetsplats.

För att få med hela hans fackliga karriär får vi gå tillbaka till Bergs Propellerfabrik på Öckerö 1966. Det var då Olle gick med i Metall. Ett par år senare kom han till Volvo, där han blev kvar i drygt 40 år.

Han var klubbordförande i 18 år och satt länge som löntagarrepresentant i bolagsstyrelsen och i Metalls/IF Metalls förbundsstyrelse, innan han 2009 blev ombedd av Göteborgs förra kommunalråd Göran Johansson att ställa upp i EU-valet.

– Jag har länge varit intresserad av Europafrågor och var aktiv på Ja-sidan i folkomröstningarna om EU och euron. Jag har levt i ett exportberoende företag och varit ordförande i Volvos europeiska företagsråd. Men ändå var det ett svårt beslut, säger han.

Två saker avgjorde att han ställde upp:

– Jag tycker det är viktigt att det finns politiker med olika bakgrund och erfarenhet. Då blir besluten bättre. Dessutom har jag lärt mig att det gäller att sitta innanför dörrarna där besluten fattas om man vill vara med och påverka.

Vad har då LO-medlemmarna för nytta av att ha dig här?

– Jag har bra kunskaper med mig in i parlamentet. Jag tror inte det finns många här som varit i fackföreningsrörelsen lika länge.

Men vilka konkreta frågor har du påverkat?

Olle Ludvigsson svarar att han under sin första mandatperiod då han satt i sysselsättningsutskottet ”kämpade som sjutton” för att förändra utstationeringsdirektivet och att han även var aktiv i arbetsmiljödebatten.

– Sedan blir det ju inte alltid de beslut man vill ha. Jag brukar säga att jag aldrig har varit nöjd med ett enda avtal i hela mitt liv. Man måste acceptera kompromisser. Så är det här också, men man kan påverka mer än jag trodde innan jag kom hit, säger han.

Efter EU-valet förra året sitter Olle Ludvigsson i ekonomiutskottet.

– Där är det frågor av mer privatekonomisk karaktär, som exempelvis att få ner kortavgifterna och allas rätt till ett bankkonto – men också hur man ska komma till rätta med aggressiv skatteplanering. Varje år försvinner cirka 9 000 miljarder kronor i skattefusk inom EU. Den typen av frågor känns väldigt meningsfullt att jobba med.

Han är också suppleant i industriutskottet. På dagordningen där finns bland annat hur industrin ska kunna stärkas, och skapandet av en europeisk energiunion.

Gillar du det här livet?

– Ja, det är roligt. Man träffar så många människor från olika kulturer och alla har något att bidra med.

En vanlig vecka är EU-parlamentarikerna i Bryssel eller Strasbourg måndag–torsdag. Fredagarna är vikta för arbete på hemma­plan.

Olle Ludvigsson gillar sina fredagar också. Då är det nästan alltid något arbetsplatsmöte i Sverige.

– Att ha kontakt med män­niskor på verkstadsgolvet ligger mig väldigt varmt om hjärtat, så det försöker jag alltid hinna med. Häromveckan var jag nere på slutmonteringen på Volvo i två och en halv timma och pratade med folk om jobbet.

Du fyller 67 i år, hur länge ska du hålla på?

– Åtminstone i fyra år till. Sedan ska jag nog jobba med välgörenhet i någon form. Jag är livrädd för att tappa verklighetsförankringen, säger han.

Bengt Rolfer

 

Läs också: