Svenska väljare är att gratulera! Åtminstone de som vill ha en levande politik i landet.

För visst har svensk partipolitik förändrats avsevärt efter de rödgrönas valseger, det efterföljande kaoset, decemberöverenskommelsen och Socialdemokraternas och Miljöpartiets regeringsbygge.

Under gårdagskvällens partiledardebatt i SVT framträdde åtta partiledare som var och en försökte föra fram just sitt partis hjärtefrågor.

För trots moderatledaren Anna Kinberg Batras ord i SVT:s eftersnack, där hon pratade om Alliansen som en enhet, syntes inte mycket av denna enhet under själva debatten.

När Alliansen formellt lagts ned var den klara strategin snarare att övriga borgerliga partier ville profilera sig.

Även Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt visade mycket tydligt avstånd till regeringen, inte minst i sitt skarpa angrepp mot regeringens, som han kallade det, undfallande inställning till Vattenfalls planer att sälja kolkraftverk i Tyskland.

Den här partiledardebatten hade alltså alla förutsättningar att bli intressant.

Tyvärr är programformen i stort behov av renovering.

Programledarna trodde uppenbart att de fortfarande hade två tydliga kontrahenter att spela ut mot varandra och de hade tydligen fått för sig att debatten skulle bli snärtigare om de regelmässigt avbröt alla inlägg.

Dessbättre var partiledarna tillräckligt uthålliga för att sätta sig över programledarnas avbrott. Och först under de ögonblick när de åtta huvudpersonerna lyckades gå i klinch med varandra uppstod en intressant debatt. Eller en debatt över huvud taget.

Annie Lööf var exempelvis ännu tydligare än tidigare med att Centern vill föra en mer human flyktingpolitik än de övriga borgerliga partiledarna.

Och Moderaternas Anna Kinberg Batra hade i sin första partiledardebatt i SVT påfallande svårt att försvara det moderata utspelet om tillfälliga uppehållstillstånd som en del av en integrationsprocess.

Det uppenbara syftet är ju det motsatta. Att förmå flyktingar att inte komma hit.

Kvar som en någorlunda samspelt enhet stod Stefan Löfven och Åsa Romson, regeringens partiledare.

Med tanke på att han i ett halvår har regerat med Alliansen budget som en hämsko klarade Löfven debatten bra. Romson var mer otydlig.

Tyvärr centrerades debatten om arbetslösheten endast kring Socialdemokraternas löfte om att Sverige ska nå lägst arbetslöshet inom EU fram till år 2020.

Det är förvisso en viktig utfästelse. Tvivlen om regeringsförslagen räcker är också välgrundade. Men det hade varit intressant om något av de borgerliga partiledarna hade kunnat svara på Stefan Löfvens fråga hur ytterligare skattesänkningar – de enda jobbförslag de borgerliga partiledarna förde fram – ska kunna minska arbetslösheten.

De 140 miljarder som Alliansen hann sänka skatten med har ju tvärtom lett till ökat utanförskap och ökad långtidsarbetslöshet.

Annie Lööf kom dock med en fullkomlig nyhet på arbetsmarknadens område. Centern vill inte ha lägre ingångslöner, sa hon, däremot vill partiet ha lägre löner i början av en anställning genom lärlingssystem.

Det här måste ses som en helt ny linje efter Centerns och hennes egna tidigare kraftiga krav på sänkta ingångslöner.

Men frågan är om denna nyordning verkligen gäller så här dagen efter Annie Lööfs plötsliga och överraskande ord.

Hon lyckades dock blåsa lite liv i Centern avsomnade miljöprofil. Den har fört en tynande tillvaro alltsedan Maud Olofsson övergav klimat och miljö till förmån för partiets småföretagarprofil. Nu lyckades Annie Lööf lansera partiets kärnkraftsmotstånd och förslag om skatteväxling som en del av en miljöpolitik utan att få det att låta som företagsstöd.

Jonas Sjöstedt efterlyste ett totalstopp av vapenförsäljning till alla diktaturer men i övrigt drunknade debatten om vapenexport i en förvirrad ordväxling om vad som är en ickedemokrati och vad som är en diktatur.

Debatten visade att övriga partiledare varken vill säga bu eller bä innan utredningen om Sveriges framtida vapenexport läggs fram om några veckor.

Jimmie Åkesson visade återigen att Sverigedemokraterna inte vill förstå demokratins grundprincip om majoritetsstyre och upprepade sin indignation över att 13 procent av väljarna ”ställs utanför” och inte får styra över övriga 87 procent av Sveriges väljare.

KD:s vice partiledare Jacob Forssmed var påfallande blek men får förlåtas då han kastats in med kort varsel efter att partiledaren Ebba Busch Thor fått barn under lördagen. Dessutom fick Forssmed in kvällens roligaste repliker när han jämförde den rödgröna regeringens satsning på näringslivet med drottning Kristinas vanskötsel till döds av 1600-talsfilosofen filosofen Descartes.

Och som en knorr under sista debattämnet, skolan, lyckades folkpartiledaren Jan Björklund med konststycket att tyda OECD:s senaste katastroflarm om svensk skola som ett stöd för Alliansens skolpolitik. Han är troligen den enda i landet som tolkat OECD:s underkännande så.