– Jag tror inte politikerna har förstått vilket ansvar vi har, säger fritidsledaren Selvi ­Guleker, som tycker att det viktigaste är att barngrupperna blir mindre. Foto: Jessica Gow

– Jag tror inte politikerna har förstått vilket ansvar vi har, säger fritidsledaren Selvi ­Guleker, som tycker att det viktigaste är att barngrupperna blir mindre. Foto: Jessica Gow

 

Det har ingen betydelse att hälften av personalen på fritids saknar pedagogisk högskoleutbildning, tycker fritidspedagogen Kossi Brahme. Pedagogiken har man inte tid med ändå.

– Vårt jobb består numera av att vakta barnen, att se till att de inte slår sig eller gör sig illa på annat sätt. Det behöver man inte flera års högskoleutbildning för.

Kossi Brahme jobbar på fritids vid Fruängens skola, söder om Stockholm, och trivs utmärkt med sina arbetskamrater, men är orolig för att hon inte kommer att orka många år till.

– Hundra barn på fyra personal är inte hållbart i längden. Det finns ingen chans att se varje barn då och ägna sig åt sådant som barnen har rätt till enligt skollagen.

Hon hoppade av för några år sedan när hon kände att hon höll på att bränna ut sig, och kom tillbaka för ett och ett halvt år sedan.

– Det har blivit värre, nu har vi fått ännu fler barn i grupperna. Det hjälper inte att skolan har nolltolerans mot våld och mobbning. Det uppstår massor med situationer som vi inte kan ha någon koll på.

Kossi Brahme berättar att många av hennes kollegor har hoppat av. En del har utbildat sig till lärare och fått högre lön.

– Men som vår arbetssituation ser ut i dag kan en lönehöjning med några tusenlappar inte spela någon roll, tycker jag. För att barnen ska få ut det de har rätt till enligt skollagen får grupperna inte ha fler än 15 elever.

Selvi Guleker har jobbat som fritidsledare på flera fritidshem och fritidsgårdar i olika delar av Stockholm i drygt tio år. Också hon tycker att storleken på elevgrupperna är den viktigaste frågan som arbetsgivarna måste ta tag i.

– Jag har flera gånger varit med om att en förälder inte kunnat hitta någon personal och tagit hem sitt barn utan att anmäla det.

Selvi Guleker började tvivla på sitt yrkesval för fyra år sedan när en fritidsledare ställdes inför rätta sedan en åtta­årig pojke blivit träffad av ett handbollsmål och avlidit.

– Jag tror inte att politikerna har förstått vilket ansvar som vilar på våra axlar.

 

Läs också: