Stöd vid särskilda behov ska inte bero på inkomsten

Det är lätt att förstå att ekonomi och jämställdhet påverkas i en familj när ett barn föds som har en genetisk skada eller en neuropsykiatrisk störning.

Men vidden av påverkan är skrämmande.

I senaste numret av Ekonomisk Debatt presenteras en studie av nationalekonomen Daniel Hallberg på Inspektionen för Socialförsäkringar (ISF).

Den visar att mammor oftare går ned kraftigt i arbetstid för resten av livet jämfört med en matchande grupp kvinnor som får barn utan särskilda behov.

Pappor går ned i arbetstid i ungefär samma utsträckning som pappor utan barn med särskilda behov under de första åren efter födelsen. Men därefter ökar i stället arbetstiden i högre utsträckning än för andra pappor.

Det kan till viss del hänga samman med att skilsmässofrekvensen är klart vanligare i dessa barnfamiljer.

Att det vårdbidrag som till viss del kompenserar bortfallet fyller en viktig funktion är obestridligt.

Däremot är det inte alls säkert att familjerna blir bäst hjälpta av att vårdbidraget blir inkomstbaserat, som studiens författare lägger fram som en av tänkbara förändringar.

Barn med Downs syndrom eller neuropsykiatrisk störning måste garanteras ett bra stöd, oavsett om mamman och pappan är hög- eller låginkomsttagare.