Aktuell konst med politiskt förhållningssätt

Politisk konst behöver varken använda sig av stora gester eller av ett väldigt tydligt budskap för att kunna påverka betraktaren, få henom att börja tänka lite annorlunda eller att börja se på tillvaron ur ett annat perspektiv.

Det tänker jag när jag ser Johanna Gustafsson Fürsts skulpturer eller Agnieszka Kurants kartläggning av verkligt fiktiva öar på den tredje upplagan av Modernautställningen. Agnieszka Kurants ”Political Map of Phantom Islands” är en fascinerande kartläggning av öar som aldrig existerat på riktigt men som alla har behandlats som om de funnits på riktigt och därför ritats in på kartor.

De ekonomiska och politiska konflikter som uppstått kring dessa öar har dock i högsta grad varit verkliga. Precis som de kläd- och tygbitar som Johanna Gustafsson Fürst hittat längs Östersjöns kust och som hon nu använder i skulpturen ”Europa” vittnar de om verkliga händelser.

Samtidigt som Malmöupplagan av Modernautställningen är mindre än de två föregående, 2006 respektive 2010 i Stockholm, ger det nya geografiska urvalet med konstnärer från hela Östersjöregionen utställningen ett annat och större sammanhang. Historiska inslag med äldre verk av konstnärer som JO Mallander och Tadeusz Kantor ger också en tyngd åt påståendet att det politiska är mer ett förhållningssätt än en konstnärlig gest.

Det understryks av Anna Lundh när hon i ”Front-time Reworkings #2” låter sin
videodokumentation av

Occupy Wall Street gå i dialog med Öyvind Fahlströms tv-dokumentär Revolution Now från 1968.

Thomas Olsson