Platsannonser uttrycker inte sällan arbetsgivares utopiska förväntningar på hoppfulla arbetssökande. Det är förväntningar som väldigt få arbetssökande i praktiken kan leva upp till. Arbetsförmedlare talar dagligen om ”arbetsgivares önskelista” och refererar då till modeord som social kompetens, samarbetsförmåga, kvalitetsmedvetenhet och personlig mognad. Det är breda och mångfacetterade begrepp, som inrymmer tolkningsmöjligheter av alla de slag.

Även om den arbetssökande nu har en realistisk och god uppfattning om vad ”förmågan att samarbeta” innebär, kan denna helt särskilja sig från arbetsgivarens föreställningar och önskemål om densamma.

Nedanstående citat kommer från en platsannons, där anställningen avser högre undervisning av vuxna studerande. Intressant, i sammanhanget, är hur arbetsgivaren, även de gånger när ”samarbetsbegreppet” faktiskt operationaliseras, ringar in sina förväntningar, som inte heller gäller just arbetsuppgifterna i sig. Notera: ”Vi fäster stor vikt vid dina personliga egenskaper som samarbetsförmåga, förmåga att skapa goda relationer till arbetskamrater och förmåga att ta egna initiativ/…/.”

Förmågan att skapa goda relationer till arbetskamraterna förefaller i platsannonsen vara synonym med förmågan att skapa goda relationer till övriga grupper på arbetsplatsen. Detta fastän just relationerna till arbetskamraterna kan vara de mest laddade av alla relationer. Samtidigt som man till andra grupper på arbetsplatsen kan ha mer lättsamma relationer, på grund av att det föreligger en mer professionell distans, som den mellan lärare och elev, vårdgivare och omsorgstagare, butikssäljare och kund eller läkare och patient.

Rekryteringen av en arbetssökande som vågar tycka och tänka annorlunda, det vill säga utanför ramarna, kan vara en kompetens- och konkurrensmässig fördel för organisationen. Men den som sticker ut hakan, och inte rättar in sig i ledet kring föreställningarna om hur saker och ting ska vara, betryggar knappast en organisation som sätter störst värde i det sistnämnda. Därutöver kan utformningen av platsannonser både diskriminera och exkludera olika kategorier av människor, utifrån kön, klass, etnicitet/kultur, ålder och så vidare.

Hur ska ”personlig mognad” förstås i en platsannons, för ett arbete som ungdomsledare? Det är där givet att arbetsgivaren söker en äldre person. Eller när platsannonsen talar om jobbet som ”en rekrytering för framtiden”, som det ibland också heter. Är inte detta snarare en åldersdiskriminerande omskrivning som exkluderar den med bara några år kvar till pensionen? Eller när arbetsgivaren söker någon med ”goda kunskaper om det svenska samhället” till ett arbete som administrativ assistent.

Ja, för en arbetssökande nu för tiden gäller det att träffa rätt i anställningsdjungeln av modeord och olika former av exkluderingar.

Marissa Ernlund
doktorand i socialt arbete vid Karlstads universitet