Martin KlepkeSedan ännu en av de ledande friskolekoncernerna fuskat för att öka sina vinster blir läget akut: Stäng vinstkranen med skattepengar till välfärdsföretagens ägare omgående.

DN avslöjar i dag att friskolekoncernen Thorengruppen misstänks ha ljugit om en mängd uppgifter när de velat starta ytterligare 28 skolor. Skolinspektionen har därför avslagit alla Thorengruppens ansökningar.

Händelsen är inte unik. Thorengruppen har tidigare gjort sig känd för att öppna skolor utan att ha varken lokaler eller utrustning.

Allt handlar om att få skolan registrerad och därefter med massiv propaganda, eller förlåt, reklam heter det i dessa sammanhang, få elever att söka till utbildning – som alltså knappt existerar.

Då elever väl sökt kan skolans ägare luta sig tillbaka och se strömmen av skattemedel förvandlas till härliga vinster åt Thorengruppen.

Men är det verkligen sådana skolor vi vill sätta våra barn i?

Allt är självklart och logiskt. När ett skatteförstöringssystem som den svenska friskolan utgör har nått dagens extrema fördelar för skolornas ägare är det inte underligt att koncernerna gör allt för att öka antalet skolor som var och en kan fungera som mjölkkor där svenskarnas skattepengar i strid ström mjölkas ut.

Att ljuga utgör då knappast ett hinder för att ytterligare maximera vinsterna. Det är till och med så att Thorengruppens lögner i sig är ett bevis för att termen ”kunskap” inte längre är relevant i friskolornas värld.

För hur många tror att skälet till att Thorens ljuger är för att koncernen känner ett så oemotståndligt behov av att få undervisa?

Återigen står det alltså klart att det är hög tid att avskaffa vinstuttagen ur svensk välfärd.

Det är ingen som längre tror på de vackra orden om vare sig mångfald eller kunskap som friskolorna och deras förespråkare patetiskt för gällande.

Centerpartiets chefekonom Martin Ådahl upprepade häromdagen att välfärdsföretag är en chans för mängder av kvinnor att bli företagare. Han är nästan värd en eloge för att han trots allt försöker. Men en stor övervikt av välfärdsbolagens ägare är naturligtvis – män. Så en utfasning av vinstuttagen bör starta snabbt.

Hur det sedan ska göras, med en miljard till omställning som V föreslår eller med en mycket låg vinstgräns som var LO:s förslag för drygt ett år sedan, kan diskuteras.

Men en sak är säker: Trots allt stånkande och pustande i allianskretsar är det ingen som helst svårighet att avskaffa vinstuttagen, varken juridiskt eller praktiskt, vilket rader av kartläggningar och genomgångar av rättsläget redan har visat.

Allt är därmed bara en fråga om vilja.