Att komma in sent på arbetsmarknaden får stora effekter för pensionen. Den som börjar jobba vid 30 års ålder i stället för 25 förlorar tusentals kronor i månaden i pension.

De senaste åren har debatten om pensionsålder gått hög. Vi måste jobba längre, är såväl politiker som experter eniga om.

Men för pensionens storlek är inte bara utträdet från arbetsmarknaden betydelsefull, utan även inträdet, påpekar pensionsbolaget Alecta, som har räknat på plånbokseffekterna av att börja jobba vid 30 i stället för 25 års ålder.

– Vi tycker att det är en förbisedd fråga när man nu diskuterar pensionsåldern, säger Eva Adolphson, pensionsekonom på Alecta.

För en tjänsteman med ingångslönen 26 500 och en löneutveckling på drygt tre procent om året innebär de fem årens skillnad över 6 000 kronor mindre i pension i månaden, allt annat lika med hänsyn taget till några år med deltid, visar Alectas beräkningar.

– Vi tycker det är en viktig information till personer i 20–30-årsåldern. Jag tror inte folk riktigt inser vad det innebär att vänta med att börja jobba, säger hon.

Sverige har en relativ hög etableringsålder på arbetsmarknaden, 26 år. Den genomsnittliga examensåldern från utbildningar på universitet och högskolor är nästan 30 år. Snittet för OECD-länderna är 26,6 år.

Även Eva Adolphson betonar att yrkeslivet måste bli längre, att vi totalt sett under ett arbetsliv måste arbeta fler timmar eftersom vi lever längre. Den som kommer in sent kan visserligen kompensera genom att jobba längre upp i åren.

– Men det är inte säkert att man orkar det, säger hon.

Hon förespråkar en ändring av begreppet tjänstepension till framtidslön, så att unga lättare ska förstå vad det faktiskt handlar om — att man under sitt yrkesliv arbetar in lön som betalas ut senare.

Och hon har sin rekommendation till unga personer klar:

– Skynda på studierna lite grann.