Förra året fick Kristina Dufva fast anställning som ytbehandlare på Ostnor i Mora. Innan dess hade hon varvat tillfälliga anställningar på Ostnor med hemtjänsten. – Det här är bättre. Det är dagtid och man slipper jobba på storhelger. Dessutom är lönen högre, säger hon. Foto: Ulf Palm

Efter 28 år förlorade Mats Modigh jobbet för att tillverkningen flyttade utomlands. Nu har han fått nytt jobb på Ostnor i Mora – det företaget har nämligen tagit hem en del av sin produktion från Kina.

– Det är bra att företaget tar tillbaka produktion. Vi behöver jobben här, tycker han.

Mats Modigh sågar bort en del från de gjutna detaljerna som ska bli duschblandare, och han blästrar de mässingsgjutna delarna innan de går vidare till fräsningen.

Ostnor tillverkar vattenkranar, duschblandare och termostater. För ungefär tio år sedan flyttades en del av tillverkningen till Kina – men under de senaste åren har utvecklingen varit den motsatta. Förra året motsvarade hemflyttningen elva jobb.

– Vi tjänar på det, för vi är mer effektiva här hemma och jobbar ständigt med förbättringar, säger produktionsdirektören Mats Westman.

Han säger också att det blivit lättare att anpassa sig till beställningarna och att göra förändringar på produkterna.

Mats Westman började på företaget för sex år sen.  Hans uppdrag var att jobba med förbättringar och lean production, den effektiva produktionsmodell som har sitt ursprung på Toyota.

Tidigare följdes tillverkningen på Ostnor upp en gång i månaden. ­Numera görs det tre gånger om
dagen.

En betydande del av förändringen handlar om att relationen mellan facket och företaget har blivit bättre. Tidigare var de ofta i konflikt med varandra.

Nu finns en anda av samarbete. IF Metalls klubbordförande Fredrik Bysell och företagets Mats Westman vill gärna berätta tillsammans om hur det är nu.

– Det enskilt viktigaste är att vi hela tiden har med oss folk i produktionen. De driver förändringarna, säger produktionsdirektören.

– Folk tycker det är roligt när de får göra förändringarna själva. Och då får vi en drägligare arbetsmiljö och lättare arbeten, säger klubbens ord­förande.

– Naturligtvis är det intelligenta människor som arbetar i produktionen. Genom att utveckla företaget tryggar de jobben här, säger Mats Westman.

Ostnor har tagit tillbaka all tillverkning av vattenutkastare och en del gjutning till Morafabriken. Företaget tillverkar två olika varumärken av vattenutkastare, kranar som sitter utomhus.

På monteringsavdelningen finns en av de 28 förbättringsgrupperna på Ostnor, och Åsa Gjervaldsaeter sköter arbetet med förbättringarna. I praktiken betyder det hon är ansvarig för en tavla där förslagen till förändringar skrivs upp – och att hon trycker på för att få dem genomförda.

Just nu finns fem förslag på tavlan. Bland annat att numrera monteringsfixturen för att lättare hålla ordning på dem, och att ta en bild på en pall packad med långa kartonger för att komma ihåg hur man bäst staplar lådorna.

Klubbordförande Fredrik Bysell visar tavlan som är grunden i samarbetet mellan företaget och facket. Mats Westman, produktionsdirektör, tittar på. Foto: Ulf Palm

– Det är roligt. Nu har man lite koll på vad som händer och vi hjälps åt för att göra saker, säger Åsa Gjervald­saeter.

Vattenutkastaren av märket Mora Armatur är ett långt förkromat rör med en vattenkran, som man kan tänka sig sitter monterad på husknuten på en sommarstuga. FM Mattssons vattenutkastare är betydligt grövre.

Dem monterar Anna-Karin Jemth och provar sedan om de är täta. Hon började på Ostnor för drygt tio år sedan.

– Det har blivit lättare att lösa problemen i produktionen. Nu har vi mer samarbete i hela produktionskedjan, säger hon.
Samtidigt berättar hon att det är mycket att göra och att det kan bli väldigt jobbigt om någon är borta från jobbet.

Anna-Karin Jemth har suttit länge i klubbstyrelsen. Hon säger att det var mycket mer av tunga förhandlingar tidigare. Nu klaras många frågor av enkelt i de dagliga mötena i sam­arbetspulsen.

Så kallas ett av de dagliga mötena, som är en del av det nya arbetssättet. Mötena hålls varje morgon mitt i fabriken.

Först ut är produktionen. Då går cheferna bland annat igenom föregående dags problem och försöker lösa dem. Därefter kommer samarbetspulsen. Vart och ett av mötena tar mellan tio minuter och en kvart. Allt skrivs upp på stora tavlor.

– Medarbetare går in här efter mötena för att titta på tavlorna Allt som händer i fabriken är tydligt och synligt, säger klubbordföranden Fredrik Bysell.

Mats Modigh har fått fast arbete sedan Ostnor plockat hem produktion från Kina. Visserligen kan han tycka att
det är lite enformigt, men det är ett jobb.

Ostnor i Mora tar hem tillverkning från Kina. Förra året motsvarade det elva nya jobb. Mats Modigh fick ett av dem. Foto: Ulf Palm

Han berättar att hans tidigare arbetsgivare, kassaskåpstillverkaren Rosengren, började med att flytta en del produktion till Kina.

– Fler företag borde göra som Ostnor och ta hem tillverkning. Att flytta utomlands är en ekonomiskt kortsiktig lösning. Jag tror inte att det håller i längden, säger Mats Modigh.

Åsa Gjervaldsaeter håller i förbättringsarbetet på avdelningen för montering av ­vattenutkastare. Foto: Ulf Palm

 

Gjuten mässing är grunden i allt som Ostnor
tillverkar. Spillet här ska gjutas om. Foto: Ulf Palm

 

Läs också:

Sverige kan konkurrera med kunnig personal

Fakta

Ostnor

I Ostnors produktion i Mora arbetar i dag runt 300 personer. Hela företaget har 460 anställda. Grunden i alla vattenkranar, blandare och termostater är gjuten mässing, som maskinbearbetas, poleras och förkromas.

Frost Matts Mattsson var gelbgjutare – mässingsgjutare – och startade företaget 1865 i byn Östnor utanför Mora. Hans två söner tog över verksamheten.

Under en lönestrejk på 1920-talet blev bröderna oense. När strejken varat i nästan ett år startade den ene brodern ett nytt företag, Mora Armatur, och tog med sig en del av arbetsstyrkan.

Fram till 2003 fanns de två konkurrerande företagen, FM Mattsson och Mora Armatur, på varsin sida om vägen i Östnor. Då slogs företagen samman igen till Ostnor, som behöll båda företagens varumärken.

Samverkanspuls

Idén till formen för samverkan kommer från facket.

Den innebär att fack och arbetsgivare tar upp allt som är på gång på ett kort morgonmöte som hålls varje dag. Allt skrivs upp på en tavla.

Facket har sju dagar på sig att begära förhandling. Om facket inte gör det betyder det att facket går med på förändringen utan ­ytterligare diskussion. Enligt IF Metall-klubbens Fredrik Bysell är det en ­femtedel så många för­hand­ling­ar som tidigare.