2008 åkte kvinnan till Ryssland i flera månader samtidigt som hon fick sjukpenning. Eftersom hon hade rest utan Försäkringskassans medgivande krävde kassan tillbaka 40 191 kronor.

Kvinnan begärde att Försäkringskassan skulle ompröva sitt beslut – men av okänd anledning blev ärendet liggande i nästan två år.

När Försäkringskassan till slut tog upp det – och fastställde sitt krav på återbetalning – överklagade kvinnan till i tur och ordning förvaltningsrätten, kammarrätten och högsta förvaltningsdomstolen. I den sista instansen fick hon vänta på prövningstillstånd i mer än elva månader.

Redan då fallet prövades i kammarrätten ansåg domstolen att kvinnan inte hade fått sin sak prövad ”inom skälig tid”, något som man har rätt till enligt Europakonventionen. Som gottgörelse för detta sänkte kammarrätten den summa kvinnan skulle betala tillbaka med 20 000 kronor.

20 000 är en rimlig kompensation för den sega handläggningen, anser Högsta förvaltningsdomstolen i en dom i dag, onsdag.

Men vid sidan av den långa väntan på domstolsprövning kan Försäkringskassans krav på återbetalning vara för högt också med tanke på kvinnans dåliga ekonomi – nya uppgifter som kommit in till högsta förvaltningsdomstolen ger skäl att tro det. Den frågan måste prövas separat, enligt Högsta förvaltningsdomstolen. Domstolen skickar därför tillbaka ärendet till Försäkringskassan för en ny bedömning.

Det krav på kvinnan som eventuellt återstår när hänsyn har tagits till hennes ekonomiska situation ska alltså minskas med 20 000 som plåster på såren för att domstolsprövningen har dröjt.

Dagens avgörande i Högsta förvaltningsdomstolen visar bland annat att kompensation för en långsam domstolsprocess mycket väl kan ske genom att statens fordran på den enskilde minskas, så kallad eftergift. Den enskilde behöver alltså inte vända sig till allmän domstol och begära skadestånd.