Klocka för större bild

Klicka för större bild

 

Den höga långtidsarbetslösheten får de arbetsmarknadspolitiska insatserna att svälla. Men medan kostnaderna för nystartsjobb ökar snabbt hålls utgifterna för andra program tillbaka.

Förra året var i genomsnitt nära 320 000 personer varje månad föremål för en arbetsmarknadspolitisk insats, enligt statistik från Arbetsförmedlingen. De nuvarande nivåerna överstiger de som uppmättes i mitten av krisens 90-tal. Uppgången i antalet deltagare beror huvudsakligen på kraftiga ökningar i antalet personer i obligatoriska arbetsmarknadspolitiska program.

– Det är mycket folk i garantierna, som man hamnar i när man varit arbetslös länge. Utvecklingen är ett resultat av att det är svårt att komma ut på arbetsmarknaden, eftersom efterfrågan har varit låg under lång period. Vi har haft fem år utan en riktig uppgång och då är det naturligt att arbetslöshetstiderna blir längre, säger Anders Forslund, biträdande chef för Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering.

Både han och Åsa Olli Segendorf, chef för arbetsmarknads­enheten på statliga Konjunkturinstitutet, tror att uppgången kommer att fortsätta.

– Även om arbetslösheten går ner något i år, så räknar vi inte med en nedgång i programvolymerna. En stor andel av personerna i programmen tillhör utsatta grupper som står långt från arbetsmarknaden och det är inte dessa individer som brukar få jobb i ett inledande uppgångsskede, säger Åsa Olli Segendorf.

Vid sidan av de arbetsmarknadspolitiska programmen har även antalet personer som omfattas av särskilda insatser för funktionshindrade, som lönebidrag och trygghetsanställning, ökat stadigt på senare år. Nystartsjobben som infördes 2007 har stabiliserat sig på en nivå över 40 000 personer om året.

Arbetets egen sammanställning av uppgifter från Arbetsförmedlingen och Ekonomistyrningsverket visar dock att statens utgifter för insatserna har utvecklats väldigt olika.

Den genomsnittliga kostnaden per deltagare i insatser för funktionshindrade har på senare år stigit eller hållit jämna steg med inflationen.

Men för individer i vanliga arbetsmarknadspolitiska program ser det annorlunda ut. Den genomsnittliga ersättningen i form av aktivitetsstöd har fallit kraftigt, om man tar hänsyn till inflationen. Men det är inte bara själva ersättningen som blivit mindre generös. Kostnaderna för programinsatserna har också minskat.

– Billiga insatser har expanderats, medan man dragit ner på dyrare insatser som arbetsmarknadsutbildning. Innehållet har monterats ned och blivit allt mindre kompetenshöjande. I stället har vanliga förmedlingsinsatser som vägledning och kartläggning flyttat in i programmen, säger LO-ekonomen Thomas Carlén.

En insats som ofta inte räknas med i arbetsmarknadspolitiken är nystartsjobben. Men enligt Anders Forslund så hör den utan tvekan dit, eftersom den i likhet med tidigare anställningsstöd riktas till personer som varit borta länge från arbetsmarknaden.

insatskostnader

Arbetets kartläggning visar att kostnaderna för nystartsjobben har ökat snabbt sedan de infördes. På senare år har det handlat om en subvention motsvarande drygt 140 000 kronor per jobb. Trots den höga prislappen finns det, enligt Anders Forslund, få större kartläggningar av reformens effekter.

– Det finns tecken på problem. De som fått nystartsjobb påminner i många avseenden om dem som fått reguljära jobb. Medan personer som fick anställningsstöd tenderar att stå betydligt längre från arbetsmarknaden, säger han.