Claes Stråth ersätts av ... Claes Stråth. Foto: Claudio Bresciani

Claes Stråth ersätts av … Claes Stråth. Foto: Claudio Bresciani

Vem blir ny generaldirektör för Medlingsinstitutet när Claes Stråth lägger upp årorna för gott och tackar för sig?

Det har varit tiotusenkronorsfrågan inom lönebildningen det senaste halvåret. Nu finns svaret. Claes Stråths ersättare blir med största sannolikhet – Claes Stråth.

Enligt uppgifter till Arbetet har regeringen vädjat till Claes Stråth att stanna kvar ytterligare 1,5 år på sin post. Det betyder fram till sommaren 2015. Någon formell bekräftelse på förlängningen finns dock ännu inte. Och själv kommenterar han inte sin framtid.

Det rådrum som regeringen nu försöker skapa genom en förlängning av Claes Stråths förordnande behövs för att vaska fram en efterträdare.

Det mest överraskande är därför inte förlängningen utan att regeringen inte försöker förlänga förordnandet över nästa avtalsrörelse, 2016.

En ny GD som tillträder sommaren eller hösten 2015 får en mycket kort startsträcka fram till skarpt läge vid årsskiftet 2015/2016 då avtalsrörelsen drar igång.

Under sökandet efter en ny generaldirektör har inte minst erfarna kvinnor bland både fack och arbetsgivarorganisationer skärskådats mycket noga. Den uttalade strävan har varit, åtminstone inledningsvis, att försöka besätta tjänsten med någon av de kompetenta kvinnorna inom partssystemet.

Flera av de profilerade förhandlarna på både fack- och arbetsgivarsida har också varit aktuella. Men olika skäl har gjort att regeringen stått tomhänt när kandidatlistan gapat tom. I det läget har vädjan gått till den sittande generaldirektören som har en stark ställning på lönemarknaden.

Inte ens den kritikstorm som av och till har funnits kring Medlingsinstitutet har fått honom ur balans. Det har handlat om att han eller institutet tolkat sitt uppdrag för snävt och därmed omöjliggjort relativlöneförändringar.

Hårdast har kritiken varit kring hur exakt det så kallade märket ska normera lönemarknaden. Ner till sista hundradelen av en procent eller kan riktmärket göras om till ett krontalspåslag som gäller lika för alla – det är och har varit de eviga frågeställningarna.

Andra gånger har kritiken på ungefär samma tema handlat om en påstådd brist på engagemang och insatser för att granska och analysera könslönegapet och arbeta för minskande löneskillnader.

Ingenting av dessa understundom intensiva och högljudda diskussioner har dock varaktigt undergrävt förtroendet för Medlingsinstitutet eller generaldirektören. Att det därför blir en fortsättning på den stråthska eran inom MI är ingen överraskning.