Det som LO har varnat för under lång tid har nu blivit klar verklighet, visar Arbetsmiljöverkets senaste rapporter.

De allt vanligare bemanningsföretagen och de allt fler underleverantörerna har skapat en otrygg arbetsmarknad där döds­olyckor sker varje vecka och där antalet allvarliga arbetsolyckor ökar.

Det är dags för regeringen att sluta gömma sig och komma med konstruktiva förslag på hur det ska stoppas.

I lagtexten gäller arbetsmiljöansvar för alla arbetsgivare.

Men det är uppenbart att lagen av i dag inte räcker till, vare sig för bemanningsföretag eller under­leverantörer.

Som arbetsgivare har bemannings­företagen fullt ansvar för sina anställda. Men även beställarföretagen har ansvar för det arbete som de bemanningsanställda utför på inhyrarföretaget.

Här finns alltså ett dubbelt ansvar och det är uppenbart att arbetsmiljöfrågor faller mellan stolarna.

Arbetsmiljöverket har redan tidigare kritiserat denna ordning och skriver att det systematiska arbetsmiljöarbetet lätt åsidosätts när ansvaret är oklart.

Att de bemanningsanställda ofta bara arbetar på beställarföretaget en kortare tid med dålig förankring hos chefer och övriga arbetskamrater gör det än svårare att med kraft driva arbetsmiljöfrågor.

Då antalet bemanningsanställda har ökat från 5 000 till 60 000 personer sedan mitten av 1990-talet är detta nu ett stort problem.

Arbetsmiljöverkets farhågor bekräftas av en skrämmande verklighet, vilken redovisas i verkets senaste rapport som släpptes för några dagar sedan.

Inspektioner av bemanningsbranschen mellan 2011 och 2013, som av resursbrist endast riktade sig mot de mest riskfyllda branscherna, resulterade i inte mindre än 1 162 påtalade brister.

Statistiken visar också att antalet arbetsolyckor är dubbelt så hög i bemanningsbranschen som i samtliga branscher.

När sedan regeringen i strid mot EU:s regler har infört möjligheten att stapla visstidsanställningar på varandra och därmed låter arbets­tagare leva i en ständig osäkerhet om framtida arbete förvärras situationen än mer.

Och dödsolyckorna fortsätter.

Bemanningsanställda är inte sällan unga människor som får sin första kontakt med arbetsmarknaden. Även det har tydligt kartlagts av Arbetsmiljöverket som konstaterar att en allvarlig säkerhetsrisk är att introduktionen ofta kortas ned eller hoppas över helt.

Hur många unga, med liten erfarenhet av hur arbetsmarknaden fungerar, kan i det läget stoppa arbetet och kräva bättre anvisningar för hur de ska undvika kritiska situationer?

För entreprenörer är läget lika otillfredsställande.

När ett företag anlitar en under­leverantör är det beställarföretaget som i praktiken reglerar viket arbete som ska utföras och hur det ska utföras.

Ansvaret för arbetsmiljön ligger dock på utföraren.

Det är alltså upp till entreprenören att antingen tacka nej till ett uppdrag om arbetsmiljön inte är tillfredsställande eller att kräva förbättringar, något som lätt slutar med att en annan entreprenör får uppdraget.

Här är behovet av en lagändring akut, gärna i enlighet med Socialdemokraternas krav på ett beställaransvar, där det företag som vill ha arbetet utfört också får ett större ansvar för arbetsmiljön.

En sådan lagstiftning finns redan i Danmark och Finland.

Det är inte svårt att se varför antalet allvarliga arbetsolyckor ökar på svenska arbetsplatser.

För ansvariga ministrar är det bara att gå igenom den statistik och de rapporter som Arbetsmiljöverket levererar. De talar sitt tydliga språk.

Vad som är svårare att förstå och vad som är helt oacceptabelt är att regeringen i stället väljer att banta ned Arbetsmiljöverket och strunta i konstruktiva handlingar.

Martin Klepke