Foto: Göran Eriksson

Göran Eriksson står på Kebnekaises sydtopp. Det är i slutet av augusti och det snöar och blåser hårt. Sikten är så gott som noll.
– Vi är på en av de värre toppturerna i sommar, säger han.

Göran Eriksson är fjällguide och har just nått målet för dagens tur – Sveriges högsta berg på 2 100,4 meter. Med honom är ytterligare en guide och tolv deltagare i gruppen.

På toppen har han fäst rep i glaciären för att de som går upp ska kunna koppla fast sig. Deltagarna får stanna mindre än en minut på toppen på grund av vädret. Själv blir Göran Eriks­son kvar en kvart på landets högsta punkt.

Han är uppvuxen i Stockholm och gick sin första vinterfjällkurs när han var 14 år. För sju år sedan skidade han tillsammans med en kompis längs hela fjällkedjan från Grövelsjön till Treriksröset.

Sedan 2011 har han arbetat som guide, och på Kebnekaise fjällstation har Göran Eriksson jobbat en vinter- och en sommarsäsong.

Han tränar mycket kondition, och bland guiderna är han ganska ensam om att inte ha problem med knäna. Göran Eriksson har gått till sydtoppen mellan 35 och 40 gånger.

– Toppturen är ganska snabb och krävande. Vi hinner inte se så mycket, och hinner inte med att prata om växter och bergarter.

Turen är sju kilometer lång och stigningen 1 400 meter. Snabbaste upp och ner är en orienterare som jobbar på fjällstationen. Han sprang upp till sydtoppen och tillbaka till fjällstationen på 2 timmar och 17 minuter i början av augusti. Den guidade turen denna blåsiga dag tar nästan 11 timmar.

Göran Eriksson och de andra guiderna tar sina gäster längs den östra leden. Turen går uppför den branta Storbacken, över Björlings glaciär, längs en klättringsled, upp på topp-platån och via toppstugan till Kebnekaises sydtopp.

Göran Eriksson säger att det kan vara trevligt på vägen ner.

– Då kan man få kontakt med gästerna.

När gruppen når det sista flacka partiet samlar han och hans kollega ihop gänget och tackar för sig. Deltagarna tackar guiderna med en applåd.

Göran Eriksson blir rörd.

–  Folk är allra mest nöjda när det är brutalt vackert väder eller när det är riktigt ruggigt och det är på håret att vi når toppen.

 

Göran Jacobsson
… som kom ända upp men var helt utslagen efteråt.

Klicka på bilden för att se en större version

Fakta

OM GÖRAN ERIKSSON
30 år, säsongsanställd fjälledare på Kebnekaise fjällstation.
År i yrket: Ett.
Lön: 117 kronor i timmen plus ob- och övertidstillägg, brukar få ut 15 000–16 000 kronor i månaden för tre toppturer i veckan.
Bäst med jobbet: Att uppleva fjällets alla ansikten; allt från superfina dagar med uppåt tolv mils sikt till dagar med snöstorm.
Sämst: Kan bli tre till fyra turer till Kebnekaises sydtopp på raken. Och det sliter verkligen.
Yrkesstolthet: Självkänslan att behärska jobbet. Få gästerna att känna sig trygga.
Yrkeshemlighet: Jag försöker vara mig själv så mycket som möjligt.

OM FJÄLLGUIDER
I Sverige finns inga krav på fjällguider annat än att den erbjudna tjänsten ska vara säker enligt produktsäkerhetslagen.
Antal: 40 bergsguider och 400 fjälledare.
Framtidsprognos: Det behövs fler fjällguider, eftersom fjällturismen väntas öka.
Utbildning: För bergsguider krävs en femårig internationell utbildning. Fjälledare utbildas på några ställen i Sverige, bland annat Campus Åre och Älvdalens utbildnings­center. Utbildningen är 45 dagar.
Fackförbund: Hotell- och restaurangfacket, men fjällguider är ofta inte med i facket.

Källor: Fjällsäkerhetsrådet, Svenska turistföreningen och Göran Eriksson