I en ny rapport från näringslivets tankesmedja Timbro redovisas ”unik statistik” över antalet elever i vinstdrivna skolor.
Siffrorna är till stor del redan kända så det är svårt att se vad som är det unika. Och naturligtvis är Timbro heller inte intresserade av siffrorna i sig.
Däremot vill de försvara vinstuttagen, vilket de gör med följande luddiga argument:
”Vinstdrivande skolor” är detsamma som ”valfrihet”.
Och eftersom ”valfrihet” uppfattas som bra så är ”vinstdrivande skolor” också bra.
Resonemanget är precis så naivt som det låter.
Kunskap, en i normala sammanhang grundläggande ingrediens i skolor, är uppenbart inte viktigt för Timbro, och ordet ”kunskap” återfinns följaktligen inte en enda gång i rapporten.
Då svenska elevers kunskap rasat sex år i rad i OECD:s mätningar, alltså under hela den tid vi haft en borgerlig regering som skyndat på vinstuttagen, är det i och för sig förståeligt att Timbro inte kan hävda något kunskapsargument för att ha kvar vinstdrivna, skattefinansierade skolor.
Men ingen får glömma att skolor är det ställe där eleverna ska inhämta allt vetande för det kommande arbetslivet.
Det är därför livsviktigt att skolor kan ge behövlig kunskap.
För Timbro räcker det med att de ger vinst.
