Klicka på diagrammet för att visa det i större format.

Fotnot: Siffrorna för Västeuropa är ett vägt genomsnitt av länder som Sverige handlar mycket med: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, ­Nederländerna, Norge, Portugal, Spanien, Storbritannien och Österrike. Ju mer handel med Sverige, desto mer vikt får landet i sammanvägningen.
Källa: Eurostat. Uppgifter saknas för fjärde kvartalet 2012, där används ett genomsnitt av de tre första kvartalen.

 

En hjälpande hand till Sydeuropas ­krisländer eller krass ekonomi? Buden går isär varför tyska löner ­plötsligt börjat stiga snabbare än andra länders.

I Arbetets sammanställning av färsk lönestatistik från EU:s statistikmyndighet, Eurostat, framstår 2011 som ett trendbrott på arbetsmarknaderna i Europa.

Medan svenska industriarbetarlöner under 2000-talet har följt utvecklingen i andra västeuropeiska länder, så låg löneökningarna i Tyskland länge rejält under de övrigas. Men under de två senaste åren råder ombytta roller:

Tyska industriarbetarlöner ökar snabbare än de andras. Och prognoser från såväl industriländernas samarbetsorganisation OECD som EU-kommissionen tyder på att trenden fortsätter.

– I Tyskland verkar det finnas acceptans för att låta lönerna stiga snabbare och på så sätt bidra till att få bort obalanserna inom euroområdet, säger Robert Bergqvist, chefekonom på SEB.

Många ekonomer pekar ut stora skillnader i konkurrenskraft mellan länderna som en huvudfaktor bakom eurokrisen. Svag konkurrenskraft i länder som Spanien och Italien gör att dessa behöver pressa tillbaka sina löner. Men enligt många ekonomer – bland dem Robert Bergqvist – kan processen underlättas om lönerna samtidigt stiger mer i länder som Tyskland. Han tror därför att den tyska löne­utvecklingen är en del i krispolitiken för att skapa ökad stabilitet inom valutaunionen.

Tyskland och Sverige är två av de länder i Europa som har störst överskott i handeln med omvärlden, vilket ofta framhålls som ett bevis på god konkurrenskraft. Men trots den styrkepositionen förespråkar inte Robert Bergqvist att parterna på den svenska arbetsmarknaden ska följa efter tyskarna – med medvetet högre lönelyft.

– Hoppar vi på det tyska tåget riskerar vi att förlora på andra håll. Vi ska komma ihåg att det är en del i en tillfällig krispolitik. Det är därför bättre om Sverige försöker dra fördelar av situationen genom att stärka vår position, säger Robert Bergqvist.

Även IF Metalls förbundsekonom Erica Sjölander motsätter sig en sådan utveckling i Sverige.

– Det är ett bakvänt resonemang att överskottet i utrikeshandeln beror på för stor export. Givetvis vore det bra om den inhemska ekonomin växte, men vi ska absolut inte aktivt minska överskottet genom att försvaga vår konkurrenskraft och prisa ut oss, säger Erica Sjölander.

Både hon och Robert Bergqvist pekar på att den starka kronan skärper kraven på den blågula konkurrenskraften.

Bland ekonomer är dock eurokrisens betydelse för de tyska lönehöjningarna omstridd. Göran Nilsson, kanslichef hos Facken inom industrin, beskriver de senaste årens utveckling som rimlig. Han framhåller att löneökningarna i Tyskland var exceptionellt låga efter eurons införande.

– Inledningsvis fanns en oro för konkurrenskraften. Landet hade stora bekymmer med höga lönekostnader. Dessutom gjorde det svaga arbetsmarknadsläget att träffade avtal inte fick fullt genomslag. Nu ser man inte längre skäl att ligga lågt, samtidigt som det finns ett politiskt tryck på parterna att inte hamna på för låga löner, säger Göran Nilsson.

Olle Djerf, ledamot i Industrins ekonomiska råd, anser inte att det ligger så mycket i resonemanget om de tyska parternas hänsynstagande till eurokrisen.

– Att tyskarna bör höja sina löner är något som ofta uttalas av perso­ner som inte sitter på penning­pungen. Långt viktigare är det att företagen efter sju magra år uppenbarligen har råd med lite högre löneökningar. Det är inte så konstigt efter en lång period med förstärkt konkurrenskraft, säger Olle Djerf.