Annie Lööf ställer sig fortfarande bakom alla extrempunkter i Centerns idéprogram. Det bäddar för en maktkamp där många inom Centern vill att Lööf avgår redan nu i god tid före valet.

En maktstrid är ett faktum inom Centern.

Efter att Annie Lööf avbrutit sin semester och hastat hem för att gjuta olja på vågorna i den interna Centerstriden står det nämligen klart att partiledare Lööf ingalunda tar avstånd från de bärande meningarna i förslaget till Centerns nya idéprogram.

Visserligen hastade hon snabbt fram att hon varken vill ta bort skolplikten, förorda månggifte eller ändra arvsrätten.

Men sprängkraften i centerförslaget ligger någon helt annanstans.

Det är i försöken att väcka liv i en ultraliberal ståndpunkt som lyst med sin frånvaro alltsedan 1800-talets humanister lyckades få gehör för uppfattningen att varje människa har rätt till ett värdigt liv och till en grundläggande välfärd.

Även om Aftonbladets politiska krönikör Lena Mellin i går halvt lyriskt påstod att Centerns idéer är nya är ju tvärtom ingenting nytt i Centerns förslag.

I stället hördes de så tidigt som för flera sekler sedan.

I Centerns idéprogram återuppväcks 1700- och 1800-talsliberalernas grundidé om en nattväktarstat, det vill säga en stat ”så liten som möjligt” som Centern skriver. Här finns också talet om platt skatt, det vill säga det system som rådde och som fortfarande råder i det forna östblocket, medan alla utvecklade ekonomier, som hela Västeuropa, har övergivit platt skatt sedan decennier.

Men i media ställer sig Annie Lööf sedan hemkomsten mycket klart bakom dessa uråldriga idéer om att var och en är sin egen lyckas smed och att stat och välfärdssystem bör avvecklas.

I Dagens Eko försvarade hon idén om en avvecklad stat men svarade aldrig på frågan om vilka delar av staten hon i så fall ville skära bort, om det är landets barnomsorg, skolor, äldrevård, försvar eller någonting annat.

Detta står i skarp kontrast mot centerns andre vice ordförande Anna-Karin Hatts inhopp i debatten där hon uttalat vänder sig mot talet om att staten ska vara ”så liten som möjligt” och i stället vill värna en social välfärd.

Den totala konflikten kan därmed knappast underskattas. Det ser helt enkelt ut som om Hatt och Lööf tillhör olika partier, så väsensskilda att det framstår som omöjligt att jämka dem samman.

Därmed återstår två scenarier:

Om Anna-Karin Hatts mer sociala linje får gehör kan ett partiledarbyte ske redan i vår.

Om Annie Lööfs extremlinje får gehör kan svenska folket i valet 2014 rösta på ett Centerparti i ny skepnad, ett parti som anser att en stat som lägger sig i allt från arbetsmiljö till barnfattigdom inskränker på människans frihet.

I så fall dröjer nog partiledarbytet till efter att siffrorna från Centerns kommande katastrofval har presenterats.