Loa Brynjulfsdóttir arbetsdagar är fulla av möten. I Bryssel, Helsingfors, Rosenbad - eller som här, på kontoret med kollegan Mika Domisch. 

Foto: Robin Haldert

 

För Loa Brynjulfsdóttir gäller det att balansera.

Lyssna och balansera.

För viljorna är många. Och olika, när arbetare, tjänste­män, svenskar, norrmän, danskar, finnar, islänningar, färöbor och grönlänningar ska enas.

Nordens fackliga samorganisation (NFS) heter organisationen som hon basar över. Hennes arbetsdag går ut på att möta facken i de olika länderna. Mejsla fram en samordning och en strategi för att visa det speciella i den nordiska modellen.

– Arbetsmarknaden här fungerar på ett helt annat sätt än i övriga Europa, säger hon. I Norden är det avtal som gäller och inte lagstiftning. I Danmark finns knappt någon arbetsmarknadslagstiftning alls. Det har gjort att parterna har tagit ett stort ansvar.

Arbetet möter henne på kontoret i Stockholm. Två dagar innan dess var hon i sitt tidigare hemland Island och besökte två kongresser som ASI och BSRB (motsvarande LO och TCO) höll.

Möten är betydelsefulla.

– Tidigare har nog de nordiska facken underskattat betydelsen av att bygga nätverk. Men de senaste åren har vi blivit mycket bättre på det.

Eftersom hon ser nätverkandet som en viktig del av jobbet reser Loa Brynjulfsdóttir mycket. Ungefär varannan vecka besöker hon fack i andra länder. Främst i Norden, men hon åker också till Bryssel där hon bland annat är med på möten med Europafacket.

De roligaste mötena är dock de hon har under olika fackliga kongresser.

– Det är där jag verkligen förstår hur facken fungerar, säger hon.

När hon hör delegaterna agera blir det tydligt hur organisationerna resonerar,  vilka heliga kor som finns och var det går att kompromissa.
En av de bästa kongresser hon varit på är den TCO hade förra året.

– Det var ett högt tempo och en ung kongress, säger hon.

Om LO:s kongress i år säger hon att det var den som bäst speglade de som arbetar i fråga om ålder, kön och etnicitet. Finska fackmöten är mer formella än de i övriga Norden.

När hon är hemma i Sverige blir det mest planering inför nya möten och en hel del administrativt jobb. Reseräkningar och fakturor ska attesteras.

– Jag drar mig ofta för att göra det, men när jag väl sätter i gång blir det ganska kul, säger hon. Jag brukar alltid hitta något att spara in pengar på.

Telefonabonnemang, till exempel. Det senaste året har NFS bytt telebolag två gånger.

– Just nu har vi tre olika abonnemang. Tele2 för dem som reser mycket, Telia för dem som är mest i Sverige och IP-telefoni här på kontoret. Det har inte blivit så stora besparingar – men några kronor i alla fall.

Fakta

Om Loa ­Brynjulfsdóttir

40 år, första kvinnan och islänning­en som är generalsekreterare för NFS.

Lön: 62 000 i månaden.

År i yrket: Ett år som general­sek­reterare, jobb på NFS sedan 2006.

Bakgrund: Född i Island, uppväxt i Norge, pluggat statsvetenskap i Uppsala. Jobb i de flesta nordiska länderna och för Efta i Bryssel.

Bästa med jobbet: Att arbeta med engagerade människor som vill göra världen rättvisare.

Sämsta med jobbet: Långa, tråkiga möten med dåligt kaffe. Brukar vara i Bryssel. Annars har jag inget emot möten, bara de leder någonstans.

Bra egenskap: Den isländska synen ”Það reddast” – allt ordnar sig.

Om kläder: Skulle köpa en body till sin nyfödde son men var tvungen att tvätta den tre gånger för att få bort alla gifter. Under föräldra­ledigheten startade hon därför nätbutiken Ecoloco med ekologiska kläder. Den finns dock inte längre.

Om NFS-jobbet

Antal anställda: 4.

Utbildning: Att ha jobbat fackligt är ett krav. För att bli handläggare/utredare krävs i allmänhet också högskoleutbildning, exempelvis ekonomi eller statsvetenskap.

Lön: Kring 40 000 i månaden.

Fackförbund: De anställda i dag är medlemmar i Handels eller Jusek.

Organisationen: NFS bildades 1972. Där ingår 16 centralorgani­sa­tioner som representerar nio miljoner medlemmar.