Foto: Laura Leyshon

– Jag har bett om svenskt stöd för vår kampanj mot fotbolls-VM i Qatar 2022. Arenorna byggs nu med rent slavarbete, säger Sharan Burrow, generalsekreterare för världsfacket IFS, efter sitt möte med LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson.

 

– Vi måste vara ärliga om framstegen i Kina, säger världsfackets ledare Sharan Burrow. De anställdas rättigheter, löner och sociala skydd förbättras snabbare där än i många, många andra länder.

Antalet kineser som omfattas av kollektivavtal fördubblas varje år, och det sociala skyddsnätet breder snabbt ut sig. Minimilönerna steg med i snitt 38 procent förra året. I Kinas städer är lönerna nu högre än i EU-landet Bulgarien, och hög­re än en del grekiska löner.

Förbättringen av de kinesiska arbetarnas villkor har drivits på av det regimtrogna kinesiska facket ACFTU, hävdar Sharan Burrow, generalsekreterare för Internationella fackliga samorganisationen (IFS). Och sida vid sida med IFS har det kinesiska facket försökt pressa G20-länderna att stärka de fackliga rättigheterna och investera i fler jobb.

Det här visar att det var rätt av världsfacket att hjälpa ACFTU till en ordinarie plats i styrelsen för FN-organet ILO förra året, anser Sharan Burrow – väl medveten om att LO är kritiskt till att ISF på så sätt legitimerar ett odemokratiskt fack som är helt i händerna på Kinas politiska ledning.

– Varken Kina eller ACFTU är demokratiskt i vår mening. Men genom att föra en dialog med facket och förvänta oss att kinesiska arbetares villkor ska förbättras kan vi bidra till en förändring. Dialogen har också hjälpt oss att driva på för fackliga rättigheter där Kina investerar i Afrika och Latinamerika.

Sharan Burrow, på snabbt besök i Stockholm häromdagen för att träffa den nya LO-ledningen samt Saco och TCO, står betydligt närmare svenska fack i synen på den globala finans- och arbetslöshetskrisen. Men retoriken är fränare. Sharan Burrow beskriver ett krig om de arbetandes villkor (”labour war”), där fienden är tydlig.

– Storföretagens girighet har givit oss finanskrisen, den bittra arbetslöshetskrisen.

– Men i stället för att angripa krisens rötter, i stället för att reglera finansmarknaderna så att de tjänar den reella ekonomin, har vi sett massiva överföringar av skat­te­pengar för att rädda bankerna.

Det har förvärrat skuldkrisen och delat upp euroländerna i fordringsägare och skuldsatta, enligt världsfackets ledare. Nationella politiker, fackföreningar och företag körs utan vidare över när EU-kommissionen, ECB och IMF dikterar vilka lönesänkningar, arbetstidsförlängningar och sociala försämringar spanska och grekiska arbetare måste underkasta sig.

– Detta kan bara inte fortsätta, säger Sharan Burrow. Det finns en väg ut ur krisen, och vi vet hur den ser ut. Investera i utbildning, sjukvård, barn- och äldreomsorg och grön infrastruktur. Det är här jobben finns.

– Den pengahungriga finanssek­torn kan aldrig skapa en stabil ef­terfrågan, det kan bara de arbetan­des konsumtion. Därför vill vi se regeringar som har modet att stå på folkets sida, och inte låter sig skrämmas av obligationsmarknaden, IMF och ECB.