Foto: Fredrik Sandberg

Mattias Almén är nästan klar för yrkesprovet efter fyra år som lärling på två olika firmor i Avesta.

Foto: Fredrik Sandberg

Mattias Almén är nästan klar för yrkesprovet efter fyra år som lärling på två olika firmor i Avesta.

 

David Uhnér, 18, är den enda i sin klass på ­Holavedsgymnasiet i Tranås som utbildar sig till ­byggnadsplåtslagare.
– Den enda på hela skolan, säger han.

Timell-effekten märks redan i nian. Den överväldigande majoriteten av dem som ­väljer bygg- och anläggning på gymnasiet ska bli snickare.

Samtidigt är byggnadsplåtslagare ”ett notoriskt brist­yrke”, enligt Arbetsförmedlingens rapport Var finns jobben 2012?

Nu startar branschen den största kampanjen hittills för att locka unga till yrket. Målet är att rekrytera ­mellan 1 000 och 1 500 nya om året – till en yrkeskår som består av 6 700 plåt­slagare.

– Det är en stor utmaning. De som väljer yrket ska få bra utbildning och en bra grund att stå på, konstaterar Niklas Angelöf, rektor för PVF Teknikcentrum i Katrineholm, ett riksinternat som Byggnads och arbetsgivarna driver gemensamt.

Den första utmaningen är att göra yrket känt. Det räcker inte med att berätta för niondeklassarna vad en plåtslagare sysslar med. Mammorna och papporna är lika viktiga. De är också med och väljer till gymnasiet.

Från början tänkte David Uhnér bli snickare som alla andra. Han ändrade sig på vårterminen i nian. Han var inte säker på att betygen skulle räcka till en snickarplats.

Nu är glad att han valde byggnadsplåtslagare. I vår går han ut gymnasi­et. Två och ett halvt år senare ska han göra yrkesprovet och få sitt yrkesbevis. Det tar tid att lära sig jobbet.

– Det är ett fritt jobb och det blir aldrig enformigt. Man träffar mycket folk. Och man får tänka själv – åka ut på ett jobb, se vad som behövs, tillverka det hemma i verkstan och sedan montera på plats.

– Det är roligt och det finns goda chanser att få jobb.

Det sista är snarast en underdrift. Branschen skriker efter folk. Jobben finns i stort sett över hela landet.

Drygt 20 gymnasier har egna verkstäder. De övriga skickar eleverna till Katrineholm. Där får de tolv veckors praktisk utbildning i verkstaden. PVF Teknikcentrum utbildar också lärlingar och folk som går arbetsmarknadsutbildning.

Diego Castellanos, 24 år, från Stockholm, tjatade sig till en plats på arbets­marknadsutbildning. Det tog åtta månader att övertyga Arbetsförmedlingen. För snart två månader sedan började han i Katrineholm. I maj är kursen slut.

– Det bästa som hänt sedan jag kom till Sverige, tycker han.

För fyra år sedan flyttade han till Sverige från Guatemala, ett land med 15 miljoner invånare som gränsar till Mexico i norr. Hans pappa och två systrar bor i Sverige.

I Guatemala hade han pluggat medier och videoproduktion i ett par år på universitetet. Han hade haft jobb åt en tv-kanal och ett par tv-produktionsbolag, men hittade inga arbeten i den branschen i Sverige.

I stället har han haft olika jobb som brevbärare, elskåpsmontör, plåtmontör – en sorts assistent till plåtslagarna – och takskottare på vintern. Han hade aldrig sett snö innan han kom till Sverige.

Nu har han fått en lärlingsplats på sin gamla arbetsplats, ”det bästa företaget i hela Sverige”. Platsen blev hans inträdesbiljett till PVF Teknikcentrum, ”den bästa skolan i hela Sverige”.

Han uttrycker sig så där entusiastiskt om det mesta. Diego Castellanos ser möjligheter, inte problem, och hoppas på en framtid som plåtslagare.

– Jag är jätteintresserad. Det är ett intressant och spännande jobb.

Numera jobbar han lite i sin gamla bransch vid sidan om. Han har fått kunder inom reklam och webbproduktion genom hemsidan cabezanegra.com. Det blir svartskalle.com – en klackspark åt ett av de första svenska ord han lärde sig.

Mattias Almén, 26, är lärling på ett plåtslageri i Avesta. Efter fyra år är han nästan färdig som byggnadsplåtslagare. Fyra veckor på PVF Teknikcentrum återstår. Sedan är det dags för yrkesexamen.

När han får yrkesbeviset höjs timlönen till 163 kronor, plus 16 kronor.

Intresse för kläder och mode gjorde att Mattias Almén valde handelsprogrammet på gymnasiet. Efter skolan fick han jobb på en industri i Avesta. När flickvännen började plugga i Stockholm följde han med och jobba­de i byggsvängen på NCC och Peab.

Där fick han upp ögonen för yrket som plåtslagare. När flickvännen började plugga i Borlänge flyttade de tillbaka till Avesta. Mattias Almén började som lärling på ett plåtslageri.

Efter fyra år är lärlingstiden slut.

– Det är ett fritt och bra jobb. Man ställs inför olika situationer och får lösa problem själv, säger han.

Det är idel lovord från eleverna. Till slut börjar man undra om de är handplockade för att de är så positiva. Men läraren Rauno Seimilä försäkrar att ointresserade elever är sällsynta.

– De flesta är väldigt på. Eleverna är motiverade.

Rauno Seimilä är bagaren som tröttnade på skift och nattjobb, sadlade om och blev byggnadsplåtslagare efter 40 veckor på AMU-center. När 90-talskrisen slog ut byggjobb bytte han bana på nytt och utbildade sig till lärare i matte och fysik.

Lärarna har jobbat som plåtslagare och kan dra skrönor om måsar med ungar som går till attack när de får oväntat besök på taket. Men framför allt pratar de om utmaningarna som gör jobbet spännande. Det tar åtmin­stone tio år att bli fullärd.

– Det finns mycket yrkesstolthet i kåren, säger Niklas Angelöf.

Fakta

Plåt­slagare

6 700 byggnads­plåtslagare gör takarbeten av plåt. 1 300 av dem är över 55 år. Alla orkar inte fram till pension, men 266 yrkes­aktiva har fyllt 65 år. 50 kvinnor jobbar i yrket. Runt 300 utbildar sig till yrket varje år.

Direkt efter gymnasiet ligger lönen på mellan 18 000 och 20 000 kronor. Snitt­lönen är 27 500 kronor.